- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
36

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Diktaren och kritikern. Enquête - Gösta Gustaf-Janson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

GÖSTA GUSTAF-JANSON

Varför skall i ett fredligt samhälle konsten och litteraturen vara
de enda områden där man kastar ruttna tomater och sticks med dolk?


Min mening om kritiken har jag redan låtit
en av huvudpersonerna i min sista bok
uttala. Den meningen är grundad på egen
bitter erfarenhet.

Eftersom nu ordet är fritt vill jag tillägga
ännu något. Jag vill ropa mitt pereat över de
kritiker, som gå till sitt värv med hetsighet
och hätskhet och över dem vars främsta
uttryck är det hånfulla grinet.

Kritikern och författaren ror ju i samma
båt. Och åt samma håll. Mot den strand, som
heter nya, fruktbara idéer. Idéer som har
betydelse för alla människor. Att plocka fram
de idéerna är väl ändå författarens och
kritikerns gemensamma uppgift. I stället står
man där på stranden och kastar sten på
varann. D. v. s. författaren vågar ju aldrig
kasta igen.

Nog är det egendomligt detta att ordet
kriticera i nuvarande språkbruk är synonymt
med skälla ner. Det grekiska kritikë
översätts med bedömande. Men för gemene man
har det blivit liktydigt med fördömande.

Det finns några termer som lyder: göra
ned..., sabla ned... De begreppen borde
inte existera. Vi skrattar inte ut en puckelrygg
på gatan, vi slår inte ihjäl en karl för ful
uppsyn. Men om någon lägger ut sin själ till
beskådande, och där upptäcks en skavank,
då får vem som helst dräpa till med
storsläggan eller slå ut sin hink med hångrinets
isvatten.

Kritik får inte vara fördömande.
(Naturligtvis är det här inte fråga om
smutslitteratur.) Den bör heller inte bara stryka med
hartass. Men klandrar den, skall den komma
med argument, och den skall gå fram med
skonsamhet, tolerans och vilja till förståelse.
Vem skulle egentligen förlora något på det?

I vårt privatliv umgås vi människor ganska
stillsamt och fridfullt med varann. Varför
skall konsten och litteraturen vara några av
de få områden, där man alltjämt kastar ruttna
tomater och sticks med dolk?

En kritiker måste vara subjektiv. Ja visst.
Men det är inte frågan om det. Det är inte
frågan om hans personlighet och hans
ömtåliga samvete. Utan om det faktum att han
handskas med människosjälar. Det är
ömtåligt material. Man måste ta i det med
varsamma händer. Om ens personlighets främsta
särdrag är, att man har smednävar, ja, då
duger man kanske till smed men inte till
kritiker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 14:59:55 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1933/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free