Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Diktaren och kritikern. Enquête - Ivar Lo-Johansson - Vilhelm Moberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en stol med skyldighet att ”objektivt”
recensera alla tilldelta böcker? Om någon
fortfarande vill ha sådana recensioner kräver
det absolut en speciell begåvning och
läggning hos en recensent. Han måste kunna
förhålla sig relativt likgiltig, även då han är
utom sig.
Kritikerns liksom författarens betydelse är
i grund och botten en fråga om temperament.
Kritik av kritiken är detsamma som att
begära att en människa skall göra något over
evne. Kan hon det är det bra. Men det enda
en författare kan fråga sig inför en
bokrecension är i allmänhet detta:
”Tycker kritikern allvarligt så? Är han
sig själv? Eller använder han sig bara av
en omskrivning?”
Är kritikern en kritiker, som vill något med
sin konst, ställer han samma fråga till
författarens bok. Bägge dessa prestationer, boken
såväl som recensionen som handlar om den,
kräver för att nå det högsta möjliga resultat
var för sig en kongenial form, och de kräver
också att deras respektive upphovsmän ger
sig helt och hållet. Men hästlassen av
normalrecensioner — likaväl som de av
normalböcker utan subjekt bakom — gör ingen
fågel glad.
| VILHELM MOBERGDen enda kritik som tjänar litteraturen utövas av dem,som icke själva äro författare. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
