Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUGH WALPOLE
BREV FRÅN LONDON
En återblick på 1932
När man ser tillbaka på årets engelska
bokproduktion konstaterar man vissa utmärkande
drag: Charles Morgans anmärkningsvärda
och, som jag tror, mycket signifikativa
framgång med ”The Fountain”, det egendomliga
faktum att ekonomiska bekymmer tydligen
icke ha inverkat på omfånget av förläggarnas
utgivning, den fullständiga bristen för
närvarande på intresse för samtida inhemsk
litteratur, skönlitteraturens återgång till äldre
former, den moderna versens sorgliga
tunnhet, det alltmera tilltagande intresset för
biografier. Låt mig innan jag diskuterar några
av dessa punkter räkna upp de viktigaste
succéerna här under 1932.
Inom skönlitteraturen Charles Morgans
”The Fountain”, Goldings ”Magnolia street”,
Galsworthys ”Flowering Wilderness”, Phyllis
Bentleys ”Inheritance” — och bland de nya
författarna William Plomers ”The Case is
Altered”, Dorothy Whipples Greenbanks",
John Connells ”Who goes sailing?” och
Mar-gery Sharpes ”Fanfare with Tin Trumpets”.
Likväl kan det sägas att mycket få romaner
under detta år har haft någon verklig
framgång. De romaner, som sålts i mer än 10,000
exemplar, äro säkerligen knappt ett dussin.
Av märkligare saker utanför
berättarkonsten erinrar man sig ”The New signatures”,
en antologi av yngre poeter, professor
Trevelyans ”Ramillies”, ”The Common Reader II”
av Virginia Woolf, ”Charlotte Brontë” av
E. F. Benson, ”Joseph Chamberlain” av J. L.
Garvin, John Drinkwaters självbiografi,
”Golden Horn” av Francis Yeats-Brown, D. H.
Lawrences brev, ”The Great Victorians”, en
samling av korta biografier, och slutligen
andra volymen av Arnold Bennetts ”Journal
Jag säger gärna ärligt att för några av oss
har det varit ett besvikelsens år och det av
den anledningen, att ingen tycks ha gjort det
minsta försök att taga itu med
bokförsäljningens och bokspridningens nya problem.
De flesta förläggare och praktiskt taget alla
bokhandlare skola säga att året har varit
en missräkning och skola lägga skulden på
världsdepressionen och den allmänna
penningbristen.
Och visserligen är det alldeles tydligt att
såväl i England som i Amerika den gamla
eran, då man vräkte ut pengar på böcker (i
Amerika) och då man rusade för att förvärva
medlemskap i ett lånbibliotek (i England) är
förbi, om icke för alltid så ändå för en
mycket lång tid framåt.
Den gamla goda tiden då Hall Caine och
miss Corelli kunde sälja 100,000 exemplar
av en roman före utgivningen är svunnen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
