Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 52 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Harry Hansen: Brev från Amerika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ELISABETH MADOX ROBERTS

hoppas tydligen på reformer under ledning
av de två stora partier som dominera
politiken. Varken socialismen eller kommunismen
värvar många anhängare. Till följd härav ha
också de av radikaler skrivna böckerna till
stor del varit utan effekt. I officiella kretsar
hör man nästan aldrig talas om den
planhushållning, om vilken jag har skrivit i ett av
mina föregående brev. I åtskilliga böcker har
framlagts ett system för att göra kapitalismen
mera hänsynstagande till den stora massans
behov, men nu tycks även den tendensen vara
i fallande. Många människor i Amerika äro
alltjämt intresserade av den form av
liberalism som kallades progressivism på Theodore
Roosevelts tid. Woodrow Wilson företrädde
i stor utsträckning samma reformtendens,
men kriget utplånade mycket av vad han
vunnit, och det följande välståndet under
1920-talet, då alla människor endast voro
intresserade av att förtjäna pengar, kom
oss att helt och hållet glömma bort den.
Dess historia har nu skildrats i flera
böcker: Claude G. Bowers beskriver i sin
biografi ”Beveridge and the Progressive
Era” progressivrsmens utveckling i samband
med en redogörelse för Albert J.
Beveridges liv. Kontroversen Roosevelt-Taft fram
till världskrigets början skildras också i
fjärde delen av Mark Sullivans ”Ou
Times”.

Men det viktigaste som skrivits om politik
under det senaste året har skrivits i
dagspressen av Walter Lippmann, vars
kommentarer till det politiska livet numera följas av
hela nationen. Tills för två år sedan var
Lippmann redaktör för New York World,
och även om hans lysande ledande artiklar
lästes i stor omfattning, så fick han ändock
icke något större antal personliga anhängare,
eftersom hans artiklar publicerades anonymt.
När tidningen 1931 såldes till den
Scripps-Howardska tidningskoncernen fick Lippmann
erbjudande av New York Herald Tribune att
skriva en artikel per dag om aktuella
politiska förhållanden. Hans åsikter ha ofta gått
isär från de som uttalas av redaktören för
Herald Tribune, men detta har icke gjort
någondera mindre värdefulla. Hans artiklar
ha också avtryckts i många tidningar landet
runt; utländska läsare kunna få en
uppfattning om hans åsikter genom att läsa
”Interpretations, 1931—1932”, en bok i vilken han
samlat sina bästa artiklar. Under
presidentkampanjen var Lippmann emot president
Hoover, utan att därför i någon högre grad
sätta tilltro till Roosevelt. Hans kommentarer
till frågan om krigsskulderna äro tongivande
i Amerika. Han är emot jingoism och självisk
nationalism och för aktivt samarbete med
Europas stater till fromma för världsfreden.
I egenskap av medlem av den byrå, som
upprättades av överste E. M. House under
fredskonferensen i Paris, blev han en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>