Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Recensioner - Gösta Attorps: Stockholmsresan - Hjalmar Gullberg: Heroisk dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professor Sätherbergs gymnastik, och hon älskar
att föreställa sig att Fredrika Bremer gått på
samma ställe: ”det är som om det bådade
gott för en annan, som också vill försöka att
skriva romaner”. Hon tar mod till sig och
frågar professorn om det är roligt att göra
vers. ”’Ja, det är det’, sa professor
Sätherberg och såg nog ut, som om han tyckte att
jag var rätt näsvis. Men om ett ögonblick
smålog han. ’Men det är också roligt att räta
ut krokiga ryggar och göra stela leder
böjliga’, sa han.” Men flickan som frågar tänker
att om hon kunde skriva vers, så skulle hon
”aldrig, aldrig, aldrig vilja göra något
annat. Hon har huvudet fullt av sagor och
dikter och romaner; hon går till fru
Lenngrens grav och till Bellmans, och fast
skolpojkarna, som rusar omkring på Klara
kyrkogård, ser ut som riktiga grobianer, så gör det
ingenting, ”för av August Blanches
berättelser så vet jag, att de är ädelsinnade och
ridderliga och att många av dem kommer att
bli generaler och biskopar och gifta med
sköna grevedöttrar.” — Men det finns också
ett slags sammanhängande berättelse i
dagboken: det är historien om studenten som
Selma Lagerlöf träffade på tåget och blev så
förälskad i och som sedan råkade ut för
olycka. Den är som början på en av de
berättelser hon sedan skulle komma att
skriva. Den gjorde henne mycket bedrövad,
kanske ännu mer än vad som framgår av
dagboken. Men det är som hon skriver
tidigare:
”Det är ju sant förstås, att Elin Laurell
säger, att om en vill bli författarinna, så får
en lov att vara tacksam och glad för allt,
som händer en. En får vara nöjd, också om
en skulle råka ut för sådant, som är tråkigt
och svårt, för annars skulle en inte längre
fram kunna beskriva hur det känns att vara
olycklig.”
HEROISK DIKT
Pär Lagerkvist: Vid lägereld. Bonniers. 4: 50.
Recenserad av HJALMAR GULLBERG
Ur Pär Lagerkvists första diktsamling,
”Ångest”, som kom ut för sexton år sen
under kriget, minns man en uttrycksfull,
nästan drastiskt formulerad strof:
Liten kryper jag ur unken håla,
lyssnar krokig, ser mig surögd kring.
Evighetens tysta stjärnor stråla.
Det är stilla. Det är ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
