- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
68

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1933 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senare problem förblir olöst — vilket möjligen
har sammanhang med författarens i bokens
början deklarerade brist på intresse för
politisk programdikt. Däremot uppnås den
privatmänskliga lyckan: hustrun besegras av
mannens virila urkraft och hennes motstånd löser
sig i ett hängivet leende, en kvinnas leende.
Detta är bara en antydan om huvudmotiven
i romanen — till dem får man dock också
räkna ett litet barns brydsamma möjligheter
att komma ut i livet. Fosterfördrivningen
spökar, men också här tar naturen ut sin rätt,
livet segrar. Värnlunds psykologiska konst
har med åren blivit allt mognare och fastare,
och ett summariskt omnämnande som detta
kan inte göra rättvisa åt hans mångsidiga
människoskildring. Kan han utvidga sin miljö
och sin intressesfär, bör han kunna räknas
till våra verkligt betydande författare.
                                S. R—n

Klok och god



Hasse Z.: Som i en spegel. Bonniers. 5: 25.

”Varför är den gode dum, varför är den
onde klok?” lär C. J. L. Almqvist ha frågat
sig. Själv torde han ha haft vissa
beröringspunkter med den senare kategorien, dock ej
större än att han inför det tröstlösa i denna
situation kunde tillägga: ”Varför är allting
en trasa?” Hasse Z. har en annan mening.
Han förklarar: ”Endast den vise är verkligt
god. Han kan inte vara något annat.”
Samtidigt har han älskvärdheten att leverera bästa
tänkbara åskådningsmaterial i sin egen nya
bok. När det tack vare ondskan och dumheten
blivit så pass trasigt inom och utom oss som
nu efter utgången av A. D. 1932, då behövs
Hasse Z. bättre än någonsin. Det kan kännas
som en lisa att möta hans klara och skarpa
blick på tingen, när man hetsats till ursinne
eller fånighet av egna och andras funderingar
kring tilltrasslade världs- och dagsfrågor.
Hans reflexioner ha bl. a. den förtjänsten, att
inte alltid vara nya och originella. Det är ju
sinnelaget det kommer an på. Och formen.
Ty även om vi kunna och böra sträva efter
något av hans syn på världens flärd och
fåfänglighet, så ha vi i alla fall inte gåvan
att meddela den åt andra på ett så vettigt
och kultiverat sätt. De som mäta sig med
Hasse Z. i konstnärlig behandling av vårt
modersmål, kunna för närvarande med
lätthet räknas på fingrarna. Han är oumbärlig
i alla avseenden.                S. R—n

Spansk odyssé



Josef Kjellgren: Spansk odyssé. Tiden.
5: 75.

Jag har lärt mig mer om Spanien av
Kjellgrens bok än av alla de reseskildringar jag
tidigare läst. (Det är visserligen inte så
överväldigande många.)

Han gör på ett ställe ett utfall, inte så
mycket mot den konventionella
reseskildringen, men mot den publik och kritik som
fordrar konventionalism av reseskildringen:
”Jag vill för min del endast referera en liten
del av det levande liv, som jag sett omkring
mej ... jag har ej utgivit mej för att vara
någon museikritiker eller anmälare av slott
och berömda tavelgallerier.” — Den som
känner sig stucken av utfallet kan mumla om
övermod, men kom ihåg att det är ett
berättigat övermod. Det gäller nog också om resor,
att det man har arbetat sig till, blir ens eget
på ett annat sätt än det man fått till skänks.
Kjellgren har inte bekvämt rullat fram över
den spanska jorden, han har sovit på den,
nött sina skosulor på den. Han är inte på
jakt efter det pittoreska utan efter det
genomsnittliga, det vardagliga, visar det sig sedan
att det vardagliga är pittoreskt så blir han
glad åt det, men det är inte huvudsaken. Från
andra reseskildrare kvarstår i minnet ett
allmänt intryck av spansk kultur och politik, av
mörkögda senoritor och solbadade,
färgsprakande tjurfäktningar. Kjellgren ger just det
av landet som inte kommer en till mötes på
muséer, som inte kan fångas genom ett
kupéfönster. Han ger doften av jorden och sjön,
han ger människorna som leva på och av
jorden och sjön.

Han har emellertid inte gått in för att göra
något slags socialt reportage. Han har gjort
just vad titeln lovar: en odyssé, farit härs
och tvärs genom Spanien som lusten och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:26:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1933/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free