Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2. Februari 1933
- Erik Asklund: Fullsatt spårvagn. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pingstvänner på väg hem från ett
eftermiddagsmöte. En del gjorde några sarkastiska
anmärkningar, vilka så småningom hade till
följd att de måste tränga sig in och ta plats
i vagnen. Det var tre stycken. De satte sig
på sätet mittemot kvinnan, som de betraktade
nyfiket, undrande. Konduktören såg efter
dem och överraskade sig med att tänka: de
borde få ta hand om henne.
Men just då kiev en polis på vagnen. Det
var en stor, grov karl. Han gjorde honnör
för konduktören, fattade mittstången med den
ena av sina grova, behandskade händer och
förde med den andra en rykande cigarrett
till munnen. Han ingav en känsla av
trygghet. Om något händer, säger jag till honom,
tänkte konduktören.
Och därmed var det som om han förlorat
intresset för alltsammans: för kvinnan, för
den förföljande mannen, för de troende inne
i vagnen, som nu bredde ut sig över det sista
mötets härlighet, åkallade Herren och spred
omkring sig en stämning av salvelsefull
högtidlighet, som först tedde sig rätt komisk, där
de sutto mittemot den barhuvade kvinnan,
vilken på något sätt ingav en bild av
förkrosselse och ödmjukhet framför dessa svarta,
allvarliga män, vilka då och då lyfte armarna
och sågo mot höjden som om de åkallade
nåd över den synderska de trodde ha
framför sig ——
*
Vid Odenplan var vagnen fullsatt igen.
Den svängde in på den långa, mörka, dystra
Norrtullsgatan, ökade farten och dundrade
mot Solnavägen. Mannen i bilen följde
fortfarande. Konduktören stod bredvid polisen
och kände sig trygg och lugn. Då och då föll
några blå gnistor ned och upplyste de mörka
husen bakom lyktorna med ett flammande,
magiskt sken. Konduktören stod vid yttersta
kanten, närmast fotsteget och såg ut på gatan.
Den stora polisen var inklämd bland de
andra passagerarna och lutade sig tungt över
motorskåpet, lättjefullt rökande sin cigarrett.
Konduktören, som förlorat bilen med mannen
ur sikte, såg plötsligt en vanlig droskbil köra
upp vid sidan av den efterföljande
släpvagnen. Bredvid chauffören satt en kvinna,
som lutade sig ut och ingående betraktade
vagnens passagerare.
Det är väninnan, som skulle möta henne,
tänkte konduktören. Han såg hur bilen
närmade sig honom, kvinnan reste sig till
hälften ut och upptäckte sin väninna borta
i vagnen. Därpå ökade chauffören farten och
vid nästa hållplats steg kvinnan på och
armbågade sig fram genom de tätt packade
människorna och rusade in i vagnen och blev
stående framför väninnan, vilken inte märkt
att hon kommit. En av pingstvännerna reste
sig, tog av sig hatten och erbjöd kvinnan sin
plats, de andra reste sig också och alla tre
följdes åt ut på plattformen. Strax därefter
hörde de hur kvinnan ropade till inne i
vagnen. Väninnan stod bredvid henne, höll
henne i armarna och försökte draga upp
henne samtidigt som hon häftigt skrek något,
av vilket de kunde höra enstaka ord:
—— förföljer . . . polis . ..
Strax därefter stannade vagnen. Polisen
hade trängt sig fram, stod en stund och såg
på kvinnorna inne i vagnen, varefter han
vände sig mot utgången på väg att stiga av.
Konduktören högg honom i armen.
—— Vänta ett tag, konstapeln, sade han.
Polisen blev lydigt stående och såg hur
konduktören snabbt gick in till de båda
kvinnorna. Den barhuvade satt till synes
alldeles frånvarande och stirrade framför sig
med en tom, uttryckslös blick. Väninnan höll
henne i armarna och försökte draga upp
henne. Först när konduktören steg fram kom
det en smula liv i hennes ansikte, hon log
svagt och sade åt väninnan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0099.html
