- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
10

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Erik Asklund: Fullsatt spårvagn. Novell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


—— Aina, betala honom är du snäll.

Väninnan stirrade på henne. Så slet hon
fram en portmonnä ur sin väska, plockade
fram pengar och gav konduktören dem. Han
kom sig inte för annat än att ge henne en
biljett. Vagnen stod fortfarande stilla och de
omkringsittande började bli oroliga.
Släpvagnskonduktören ringde häftigt från sin
vagn, föraren knackade på glaset i dörren
och någon ropade:

—— Varför kör ni inte?

Konduktören tog den sittande kvinnan
under armen.

—— Det är bäst ni stiger av nu, sade han.
Jag har sagt till polisen.

Och gemensamt lyfte de upp henne och
sköt henne mellan sig fram till utgången. Där
stod polisen och såg frågande på
konduktören. I några få ord klargjorde han
situationen för honom, de omkringstående sträckte
girigt på halsarna och betraktade nyfiket
kvinnan, som mera hängde än stod mellan
konduktören och den andra kvinnan. Det såg
ut som om hon skulle svimma.

—— Herr konstapel, sade kvinnan, ni måste
hjälpa oss. Skaffa en bil.

Polisen vände sig långsamt om. Den
barhuvade kvinnan gav plötsligt till ett rop,
försökte slita sig lös, men trängseln omkring
henne och konduktörens fasta grepp om
hennes arm omöjliggjorde det. I samma
ögonblick hördes en skarp knall, kvinnan gav
till ett kort stönande och sjönk ner på golvet.
De kommo sig inte för att hålla henne, utan
hon gled ur deras armar. De omkringstående
trängde på och ville ut, konstapeln knuffades
omilt ner från fotsteget och några stycken
hoppade ner och rusade ifrån vagnen, gripna
av rädsla. Det blev några ögonblicks vilt
tumult. Passagerarna inne i vagnen hade rest
sig och stodo som förstenade, tvekande om
vad de skulle företaga sig, föraren kom
rusande och frågade vad som stod på,
väninnan låg på knä vid kvinnan och
ropade:

—— En bil! Fort hit med en bil!

Och konstapeln hade försvunnit.

Vagnen var i vilt uppror. Bakom den stod
en lång rad, det var förstadsvagnar med röda
lyktor, vars förare stampade hårt och ilsket
på sina klockor. Av någon anledning hade
också bilarna blivit stående —— deras motorer
surrade dovt och hotande och uppe i
mörkrets tak darrade strålkastarnas
ljusknippen. Det var på vägen mellan Norrtull
och Haga, ute på de mörka fälten hördes
regnets sus och Stallmästargårdens fönster
glimmade mellan de nakna, svarta träden.
Konduktören stod med ena foten på vagnen
och väntade. Konstapeln dröjde fortfarande.
Regnet glimmade i ljuset från vagnens lyktor,
föraren svor och domderade och nyfikna
människor trängde sig fram och frågade vad
som stod på. Den barhuvade kvinnan var
inburen i vagnen och väninnan satt med en
förtvivlad min bredvid henne och gned hennes
kalla händer. Ingen bil hade kommit. Det var
omöjligt på grund av stockningen i trafiken.

Så dök polisen upp ur mörkret. Han stod
plötsligt framför konduktören och skrattade.
Regnet glänste i hans ögon.

——Kör vidare, sade han, det var bara en
bilring, som sprang.

Föraren gav till ett hest rop och rusade
upp i vagnen, konduktören blev stående,
konstapeln steg upp i släpvagnen och strax
därefter satte sig spårvagnen i rörelse.
Konduktören grep mekaniskt tag och hoppade upp.
Plattformen var nästan tom. Endast de tre
pingstvännerna stodo tryckta intill varandra
och en av dem sade:

—— Det var Jesus...

Kvinnan kom ut ur vagnen. Konduktören
berättade vad polisen hade sagt. Denne stod
helt lugn och oberörd borta på släpvagnens
plattform och rökte. Det såg ut som om han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free