Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Fredrik Böök: Bruce Lockhart, politisk agent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FREDRIK BÖÖK
BRUCE LOCKHART
POLITISK AGENT
R. H. Bruce Lockhart: Memoirs of a British
Agent, being an account of the author’s early
]ife in many lands and of his official mission to
Moscow in 1918. Putnam, London and New York
1932. 355 sid. Pris 9 s.
Bruce Lockhart berättar redan på den
första sidan av sina minnen, att det icke
finnes en droppe engelskt blod i hans ådror
—— han är av rent skotsk börd. Själv anser
han sig vara ytterst olik engelsmännen i
gemen, och vare sig man bör tillskriva det
rasen eller ej, säkert är att han uppträder
något annorlunda än vad man skulle ha
väntat av en person, som under världskriget
intagit en så hög och ansvarsfull ställning av
officiell karaktär. Lockhart förvaltade posten
som generalkonsul i Moskva vid en tidpunkt
då den var utomordentligt viktig, och något
senare var han den ende representanten för
den engelska regeringen hos bolsjevikerna ——
ställningen var ytterst svårdefinierbar och
allt annat än angenäm, men betydelsefull
var den i varje fall.
Det märkliga med Bruce Lockhart är, att
han icke gör det ringaste försök att utveckla
någon officiell pondus. Man kan icke vara
flärdlösare och mindre pretentiös än
Lockhart. När han i december 1917 för första
gången träffade Lloyd George, skall denne
också ha satt upp ett något överraskat
ansikte: ”Är detta den riktige mr Lockhart”,
frågade premiärministern, och då svaret
näppeligen kunde utfalla annat än jakande,
fortsatte han långsamt: ”På grund av
visdomen i era rapporter hade jag väntat att
få se en äldre gentleman med ett grått
skägg.” Lockhart var den gången precis
trettio år gammal, och man gissar att han
såg yngre ut, ty det gossaktiga var ett mycket
framträdande drag i hans karaktär.
De flesta människor, vare sig höga
ämbetsmän eller icke, göra gärna anspråk på
ofelbarhet, såväl ofelbarhet i åsikter som
ofelbarhet i det privata uppträdandet, men från
varje form av fariseism är Lockhart
påfallande fri. Hans politiska
iakttagelseförmåga och hans politiska omdöme ha
uppenbarligen varit ovanliga, och med mera skäl
än många andra kunde han ha broderat på
det omtyckta motivet: I told you so. Men
det låter han alldeles bli. Tvärtom stryker
han under, att han vid vissa tillfällen
kapitulerat inför den härskande opinionen, mot
bättre vetande. Överhuvud medger han många
personliga fel, lättsinne och oordningar,
bristande ihärdighet samt en farlig svaghet
för vackra kvinnoögon. Om allt detta talar
han med en uppriktighet, som är
överraskande, men i grund och botten uteslutande
sympatisk. Ty att skryta med sina fel är
honom alldeles främmande, och det finns
icke det minsta inslag av sensationsbegär i
hans frispråkighet —— den beror i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
