Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Fredrik Böök: Bruce Lockhart, politisk agent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydligen på en medfödd sanningskärlek.
Resultatet har blivit en bok av alldeles sällsynt
tjuskraft, en bok som icke blott ger ett stycke
världshistoria, utan också uppenbarar en
okonstlad och livfull individualitet, fri från
poser och förställning. Lockhart tyckes vara
mindre bekajad av självöverskattning än de
flesta dödliga. Betecknande är vad han
berättar om den examen han underkastades före
sitt inträde i det engelska konsulatväsendet.
Proven utföllo icke alldeles till hans egen
belåtenhet, och han var mest hågad att tro att
han fallit igenom; sina släktingar förberedde
han därför på nederlaget, men blev häpen,
då han fick ett telegram att han stod som
nummer ett på listan över de antagna.
Ett visst mått av nonchalant sorglöshet har
ingått i hela hans sätt att leva livet. Själv
anser han att oberäkneligheten hör samman
med det keltiska släktarvet. När allt kommer
kring torde han dock vara så god engelsman
som någon, och det är väl huvudsakligen
bristen på styv förbehållsamhet, som på ett
avgörande sätt skiljer honom från
landsmännen. Kanske står hans begåvning för
främmande språk i samband med lynnets
mjukhet. Den karriär, Lockhart gjort beror
i icke ringa mån på hans språkkunskaper.
Som ung man studerade han i Tyskland och
Frankrike. I Paris var han lärjunge till den
framstående fonetikem Paul Passy; och
Lockhart måste ha lärt sig tala främmande språk
med ett ojämförligt bättre uttal än vad som
är vanligt hos engelsmän. Han hade icke varit
så många år i Ryssland, då han hade
djärvheten att hålla ett politiskt föredrag för
folkmassorna och framkallade våldsam hänförelse
—-— det var under Kerenskijs regeringstid.
Lockhart var icke från början utbildad till
konsulatstjänsten, utan kom vid unga år ut
till Malacka, där han skulle odla gummi.
Driven av ett romantiskt begär efter
ensamheten, slog han sig ned på en plantage, där
han var den ende europén bland idel malajer,
och till hans umgänge hörde sultanen i
grannskapet. Vid en fest, som han anordnat
i sin bungalow till ära för den brune
härskaren, föllo hans blickar på en ung dam
i hovstaten, och det blev kärlek vid första
ögonkastet. Hon var sultanens myndling,
hade redan varit gift, men låg under
skilsmässa, och meningen var att hon skulle ingå
nytt äktenskap med en kusin till sultanen.
Lockhart erövrade henne emellertid med
storm; efter att ha stämt möte med henne i
djungelns natt, förde han henne till sin
bungalow, och det fanns icke den dårskap
han icke var villig att begå för att bevara
skatten. Han trotsade skandalen och farorna,
levde under belägringstillstånd och gjorde
förberedelser för att övergå till
muhammedanismen. Hur äventyret skulle ha slutat förefaller
ganska ovisst; man kommer ovillkorligen att
tänka på ”Almayer’s folly” och Joseph
Conrads berättelser från den malajiska
arkipelagen. Men peripetien inträdde, då Lockhart
föll illa sjuk i malaria; halvdöd och
motståndslös blev han omhändertagen av en
släkting och avlägsnad från farorna. Det sista han
såg av sin brunhyllta brud, när han bars ut i
vagnen, var hennes små silvertofflor på
trappan till bungalown, själv hade hon gömt sig.
Hela detta romantiska ungdomskapitel är
berättat med verkligt behag och utsökt konst.
Över Kanada skickades Lockhart hem, och
trots de dystra profetior om hans
hälsotillstånd, som uttalades av de medicinska
auktoriteterna vid Harley Street, kom han snart till
krafter igen, vann inträde i konsulsstaten,
och sändes på nyåret 1912 till Moskva.
Därmed hade han gjort sin entré på den
skådeplats, där hans livs stora händelser skulle
utspelas. Av det gamla Ryssland från tiden
före världskriget fick han åtminstone se en
skymt, och han insöp den egendomliga
atmosfären i fulla drag. En parlamentarisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
