Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANDRÉ MAUROIS
BREV FRAN PARIS
En klassisk barnboks författarinna. —— Essayer av Montherlant. —— Ånnu
en bok om Gide. —— Moralbegreppet och litteraturen. —— Ett
försvar för äktenskapet. —— Parti de Liverpool.
Jag vet inte om svenska flickor i sin
barndom bruka läsa madame de Ségurs böcker,
men jag skulle nästan tro det, ty när jag för
några år sedan höll föredrag i Sverige och
råkade nämna ”Les Malheurs de Sophie”,
hände det att jag såg ett förstående leende
i mer än ett ansikte. I Frankrike hade dessa
böcker stor framgång ända till strax före
kriget. Det är först de senaste åren barnen
hos oss i någon mån börjat överge dem.
Fullvuxna människor äro dem alltjämt trogna,
och man kan gott säga, att de spela samma
roll i fransyskornas liv som ”Alice in
Wonderland” i engelskornas — något som skulle
kunna inbjuda till vackra men missvisande
generaliseringar beträffande de båda
nationernas kynnen. Det vore kanske något för
litteraturforskare på jakt efter ett
avhandlingsämne.
Men även om vi kunde utantill hela
madame de Ségurs ”Bibliothèque Rose”, ha
vi hittills knappast vetat något om hennes
liv. Denna lucka har Jacques Chenevière nyss
fyllt ut och detta på ett utomordentligt
sätt (Gallimard). Han skildrar hennes
säregna levnadsöden. Egendomligt nog var den
kvinna, som skulle komma att tjusa alla
franska barn, dotter till greve Rostopchine,
den guvernör i Moskva, som satte eld på
staden inklusive sitt eget hus för att
hindra Napoleon att draga nytta av sin
erövring. Denna hjältebragd stämplades av
tsar Alexander som ett brott. Den så
orättvist behandlade guvernören lämnade landet,
bosatte sig i Paris och gifte där bort sin
dotter med greve de Ségur.
Författarinnan till ”Les Malheurs de
Sophie” var sålunda ryska. Även häruti
skulle man alltså kunna finna ämne till
en avhandling, ty hon har den för ryska
romanförfattare karakteristiska levande och
raska skildringsförmågan. Hon hämtade sina
ämnen ur det levande livet och brydde sig
inte ens om att ändra namnen på sina
personer. Camille och Madeleine (hjältinnorna
i ”Les petites filles modèles”) äro hennes
egna barnbarn. De ryska generaler hon talar
om har hon själv träffat i sin barndom. Den
miljö, där barnen i hennes böcker leva, är
familjen de Ségurs, aristokratisk och intim.
En del av hennes framgång måste tillskrivas
detta förhållande. Men jag för min del har
en annan uppfattning om henne, och det är
att barnen tycka om henne, därför att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
