Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2. Februari 1933
- Recensioner
- Johannes Edfelt: Östeuropeiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Östeuropeiskt
Ivan Bunin: Livets bägare och andra
noveller. Översättning av Sigurd Agrell.
Gebers. 5: ——.
Den ryska emigrantlitteraturen har ——
liksom den franska för ett århundrade sedan ——
skjutit rika skott. Den kan också ha rätt ätt
påräkna ett alldeles speciellt intresse, därför
att dess bakgrund är en världsomvälvning av
hittills aldrig sedda mått. I denna kör av
övervägande hätska och lidelsefulla
anklagare intaga Ivan Bunin och Michail Osorgin
en särställning genom den fina och ömma
styrkan i sin konst. Båda kunna närmast
karakteriseras som elegiker, och på Osorgin
kunde man därtill fästa etiketten idylliker.
Bunin är ju ett för svensk publik ingalunda
okänt namn. Med den tidigare översatta
självbiografiska romanen ”Arsenjevs
ungdom” torde han ha vunnit de litterärt
intresserades öra. ”Mitjas kärlek” uppenbarade en
utsökt novellist, och med den nu av professor
Sigurd Agrell översatta novellsamlingen
”Livets bägare” ådagalägges ytterligare, att
han är en av den nya ryska litteraturens
finaste konstnärer, en barin inte bara till sin
börd utan också till hela sin artistiska
läggning.
De noveller, som rymmas i ”Livets bägare”,
äro inte alla skrivna i exilen. Den berättelse,
som givit boken dess titel och som väl också
får anses för dess centrala och mest
betydande, är sålunda författad före
revolutionen. Det är en trist och tragisk berättelse
om mänskligt förfall, om känslolivets
utarmning och förstelning. Scenen är en rysk
småstad; därmed är också sagt, att miljön
uppfyller alla tänkbara krav på ödslighet och
gråkall förstämning. Är alltså fonden
klassiskt rysk —— vi känna igen den från bland
andra Gontjarov, Gogol och Tjehov —— äro
också de människor, som framföras i
obarmhärtig och genomträngande belysning, av
typiskt rysk särprägel: Alexandra Vasiljevna,
som en gång avvisade sin friare, prästmannen
Kir Iordanskij, för att senare i ett
vaneäktenskap förenas med Selichov; Gorizontov,
det bullersamma matvraket med sin desperata
materialism; alkoholisten och adelsmannen
Chitrovo, som med sin gordonsetter travar
omkring på åkrarna och då och då på måfå
avlossar ett skott mot några vaktlar i det
silande regnet... Alla ha de en gång lyft
livets bägare, men drycken har förspillts, och
livet går...
Av samma kynne äro de flesta övriga
novellerna i denna samling. I ”Vid sidan av
vägen” tecknas med gripande konst ett
undanskymt livsöde: flickan Parasjka växer upp
ensam med sin far i en atmosfär av instängd
och tvetydigt erotisk karaktär och med sitt
otillfredsställda ömhetsbehov är hon utsedd
att falla till föga för första bästa pojkslyngel,
som kommer med en fläkt av livet in i hennes
skugglika tillvaro. Det är en novell i
symbolisk och äktrysk stil. I ”Tjangs drömmar”
ger Bunin med porträttet av en före detta
sjökapten ett i sin åskådlighet fruktansvärt
bidrag till det gradvisa förfallets psykologi,
och i ”De röda bastskorna” skildrar han i
patetisk, slavisk stil det extatiska offret och
självuppgivelsën. ”Medan cikadorna sjunga”
är slutligen en seren meditation under en
natt vid Rivieran; det är tillika ett storvulet
poem, en variation på livsbegärets och
förintelsedriftens grandiosa tema. Cikadorna
sjunga, natten är högvälvd och skön, men
med denna skönhet, ro och upphöjdhet
mänger sig diktarens svårmodiga förvissning,
att ”ju lidelsefullare den Höga visans sångare
varit, desto säkrare slutar han som
Predikare”.
Michail Osorgin: Den tysta gatan.
Översättning av Daniel Brick och Josef
Riwkin. Tiden. 6: 75.
Michail Osorgin, också han en diktare i
exil, har med sin roman ”Den tysta gatan”
målat en idyll mitt i den ryska revolutionens
helvete. Ieke så att fatta, som om hans bok
skulle sakna upprörande och tragiska scener.
Det skulle ha varit en omöjlighet att undgå.
Men hans roman avviker på ett slående sätt
från de flesta dokument, som denna upprivna
epok inspirerat. Anmälaren har tidigare gjort
bekantskap med endast en skönlitterär rysk
skribent —— Vera Inber —— med vilken Osorgin
i stil och temperament företer likheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0157.html
