- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
70

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1933 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


riktning mot en djupare verklighet. Det är
fallet hos Strachey. Han ägde en äkta kärlek
till ursprungligt liv, till fantastiska och
färgrika människoöden, till åtskilliga av de
värden, som karriärmännen prostituera.
Därför närde han också ett stilla hat till den
officiella lögnen, till det sociala system av
skenvärden, som aldrig helt kan utrotas men
väl bekämpas. Han älskade och kämpade
också —– på sitt eget komplicerade och
konkreta sätt, som historiker, som konstnär. Det
är endast i hans verks innandöme,
lavaströmmen av affekter rinner fram. På verkets
yta röra sig, framtrollade med artistisk magi,
historiens gestalter, glittrar ironien, lyser
humorn, tecknar språket ett av de finaste och
mest sammansatta mönster, som modern
litteratur har att uppvisa. Men det är dock
lavaströmmen på djupet, som skiljer hans verk
från de byråkratiska redogörelserna, de
belletristiska revyerna, de döda
stoffsamlingarna, och ger verket dess stora stil.

                        Paul Gemer

Maurois’ Turgenjev



André Maurois: Turgenjev. Gebers
1932. 5: 25.

Maurois, som tidigare med framgång
behandlat ett flertal engelska diktare i
utförligare monografier eller mindre skisser —–
Shelley, Disraeli, Byron och Dickens —– har
i denna volym, försvenskad av fru Elsa
Thulin, samlat och något utvidgat fyra
föredrag, som han våren 1930 höll i La Société
des Conférences i Paris. Det är givetvis
icke någon originalundersökning författaren
bygger på de kända källskrifterna och
tidigare monografiska studierna, alltså på
verk av Yarmolinsky, Haumant, Halperin,
Kaminsky, Bourgets essay och Jaloux’ fina
inledning till ”Rudin”, varjämte han
givetvis flitigt citerar de franska författare, som
levat tillsammans med den store ryssen. Det
är överflödigt att säga, att boken har blivit
spirituell. Maurois berättar med lätt ironi
den ganska hemska förhistorien till
Turgenjevs livsskygga personlighet och produktion
—– släkten var en fullkomlig Borgiafamilj
med massor av brott och blodskamshistorier
i sina annaler. Särskilt pikant är Turgenjevs
mormor –— hon förekommer i hans verk —–
vilken var lam och oförmögen att lämna
sängen: hon misshandlade med sina kryckor
den unge betjänt, som vårdade henne och
kvävde honom i en stunds dåligt
morgonhumör under en kudde. Diktarens moder,
som på sin dödsbädd lät en orkester spela
vilda polonäser i rummet bredvid, levde en
tid under mystiska och komprometterande
former tillsammans med sin morbror, vilken
också till henne testamenterade sin väldiga
egendom Spasskoje med tjugu byar och över
femtusen själar.

Mot denna bakgrund kan Maurois antyda
förklaringen till att Turgenjevs romaner i
regel skildra så hämmade män och så
pregnanta och självständiga kvinnogestalter.
Givetvis som en reaktion mot sina barndoms-
och familjeintryck blev den väldige Ivan
med de små händerna en man som aldrig
rätt levde men i stället såg skarpt och mycket
och emotionellt bearbetade osedvanligt starka
intryck. Hans livs passion ägnades ju den
franska sångerskan madame Viardot, vilkens
älskare han förmodligen under någon tid var
—– det hindrade icke, att han under stora
delar av sitt liv uppehöll de vänligaste
förbindelser även med hennes man och i regel
endast trivdes tillsammans med denna familj
som stillsam och lätt melankolisk ”vän i
huset”. Turgenjev hävdade vid något tillfälle,
att en konstnär aldrig bör gifta sig; av sin
ursprungliga livshämning gjorde han en
dygd och ur denna spirade —– man tycker
nästan med naturnödvändighet —– hans
författarskap. Maurois fördjupar icke denna
analys av förhållandet mellan diktarens liv
och hans verk, och han benar heller icke upp
det psykologiska schemat i Turgenjevs
oförgängliga romaner med den skärpa som vi
känna från vår svenske Turgenjevspecialist
Karl Ragnar Gierow. Men han antyder det
mesta, och han åtminstone snuddar vid ytterst
centrala och viktiga ting. Turgenjev var en
svag människa, som uppväckte sina
medmänniskors livliga indignation. Maurois antyder
fint, hur denna svaghet var själva betingelsen
för hans författarskap. Turgenjev saknade
visserligen icke karaktär och själsstyrka.
Men dessa egenskaper framträdde egentligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:40:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1933/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free