- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
16

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Eugénie Riwkin-Söderberg: Vera Inber

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


maskineri. År 1930 inregistrerade sig Vera Inber
i likhet med många andra författare i en
fabrik. Den elektriska verkstaden sysselsatte
tiotusen arbetare med starkt kvinnligt inslag.
Som skrivkunnig fann hon sin verksamhet
vid glödlampsavdelningens väggtidning och
vid fabrikstidningens redaktion. Tidningen
kom först ut var femte dag, men allteftersom
läslusten växte hos arbetarna varannan dag
med en upplaga av åttatusen exemplar.

Vera Inber lyssnade till människohjärtats
slag mittibland de tekniska konstruktionernas
och maskinernas dån: utom vanliga
meddelanden samlades och filtrerades i tidningen
arbetarnas eget material: brev, inlagor,
berättelser och dikter. Det var en värld för sig,
vars hela vidd Vera Inber med sin
konstnärliga intuition fattade. Hon själv skrev dikter,
kåserier, aktuella bilder och ”sanna
berättelser” ur fabrikens sjudande liv. Hon har
själv aldrig tagit med någon av dessa
tillfällighetssaker i sina samlingar, men den
ryska pressen iakttog det hon offentliggjorde,
och hennes bidrag radierades och trycktes
om och om igen i andra tidningar. Hennes
ingripande verkan i fabrikens kulturella liv
kommer att uppskattas, när man en dag
skriver om denna fabriks tillblivelse och
utveckling, ty för varje större fabrik i Sovjet
skall inrymmas en plats i det stora verket
”Fabrikernas och verkstädernas historia”,
som på Gorkij s initiativ är under
utarbetande.

I Sovjet tycker man mycket om att höra
författarna själva läsa upp sina verk: nästan
varje vecka föredrar Vera Inber i någon av
Moskvas hundratals klubbar eller i radio,
när hon inte tillsammans med några
kolleger turnerar ute på landsbygden. Genom
denna kontakt med författaren uppammas
större läslust hos befolkningen, vilket är ett
led i regeringens strävan att sporra dess
kulturella intressen och lära den att utnyttja

sin fritid så långt borta från suporgier och
andra laster samt andlig slöhet som möjligt.
Maskinerna skola inte döda själen och
kunskapstörsten. Vera Inber är en ypperlig
föredragshållerska och mycket uppskattad som
recitatris. Under åren 1917—1922 ledde hon
en konstnärlig teaterkabaré i Odessa, där
hon också verkade som skådespelerska och
repertoarförfattare. Denna tid har hon
beskrivit i ett romandokument, ”Platsen i
solen”.

I likhet med många andra författare deltar
Vera Inber aktivt i samhällsarbetet på andra
sätt. Hon är för närvarande ledarinna för
en litterär klubb vid Oktoberjärnvägen med
många verksamt intresserade deltagare. Var
tionde dag håller hon föredrag för dem, låter
dem stifta bekantskap med den äldre
litteraturen och inviger dem i nya strömningar.
Hon uppmuntrar arbetarna att själva
försöka skriva, och dessa alster sovras och
kritiseras sedan kollektivt. Hon vägleder de
eventuella begåvningarna och bereder dem
möjlighet att offentliggöra de verk, som äro
mogna för större publik.

Under det att Sovjet hyllar henne som en
av sina bästa lyriker, är hon av naturliga
skäl i utlandet mest känd som prosaist.

I Vera Inbers ettårsplan för 1933 ingår
även att skriva ett dramatiskt arbete.

—– Jag vet vad jag förmår som diktare,
jag har prövat mina krafter som
prosaförfattare, och nu är jag intresserad att se, vad
jag går för som dramatiker, sade hon vid ett
tillfälle.

Hon var då sysselsatt att skriva text och
sångpartier till en etnografisk
upplysningsfilm.

–– Detta arbete har anförtrotts mig, och
jag tar det mycket allvarligt: det är ju
millioner och åter millioner människor, som
komma att lyssna till mina ord, stads- och
landsbefolkningen, nomader i Sibirien och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free