Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Recensioner - Johannes Edfelt: Magnoliagatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MAGNOLIAGATAN
Louis Golding: Magnoliagatan. Översättning av Sonja Vougt. Gula serien.
Bonniers. 2 delar à 5: 50.
Recenserad av JOHANNES EDFELT
Av en romanförfattare, som ger sig i kast
med uppgiften att skriva en gatas historia,
kräves sannerligen eminenta egenskaper. Den
våghalsige bör vid sidan av detta det
banalaste och mest elementära i en krönikörs och
romanciers utrustning -— skarpsinnighet,
intuition, sanningskärlek, fantasirikedom,
gestaltningsförmåga, personlig stil etc. —– även
besitta andra, högst speciella egenskaper. Han
laborerar med ett jättelikt och rörligt stoff.
Han måste alltså först och främst inneha en
skicklig regissörs kvalifikationer: med
suverän hand och vidunderlig förmåga av
överblick över det väldiga sceneriet måste han
kunna ordna detta oerhörda stoff: det är
många trådar han skall hålla i sina händer,
det är mångfaldiga öden han skall ge kött
och blod och levande ande åt; och likväl skall
han ständigt ha för ögonen samlingspunkten:
motsättningarnas enhet, ledmotivet: Gatan.
Louis Golding heter en yngre engelsk
romanförfattare, som intill 1932 utan mera
effektiv framgång producerat åtskilligt i
romanväg. Förra året såg emellertid en diger
volym av hans hand dagen i England. Dess
titel är ”Magnolia Street”. Det är alltså en
gatas historia som Louis Golding tagit på sina
skuldror att berätta, historien om en gata
under en tidrymd av tjugu skickelsedigra år.
Krönikören börjar vid 1910 och sätter punkt
vid 1930.
Det är inte svårt att i tidigare
anglosaxisk litteratur finna anknytningspunkter till
Goldings roman. Dickens är av allt att döma
hans huvudsakliga läromästare. Från den
Dickens som skrev exempelvis ”The old
curiosity shop” är det intet långt steg till
Golding och hans ”Magnolia Street”. Det är
härvidlag inte bara fråga om ytlig likhet med
avseende på det tekniska greppet om ämnet
utan först och främst om andlig frändskap.
I ytterligt få moderna engelska romaner
erinras man om Dickens. Tiden har bytt om
skinn åtskilliga gånger sen anno dazumal,
och en ung författare, vars fåfänga ligger i
att vara up to date, omger sig med mindre
gemytliga larer. För Golding har Dickens
spelat en roll. Är det ett tecken till en viss
kursförändring? Augurerna må spå. Golding
vågar i varje händelse visa gemytlighet i
umgänget med sina personager. Han har något
av Dickens vänligt intresserade blick. Han
har ömhet och humor och en glimt i
ögonvrån, kanske också —– det hör till —– en smula
känslosamhet. En annan föregångare, och av
samma ras som han själv, har han i Israel
Zangwill —- ”Den judiske Dickens” —– som
i ”Children of the ghetto” och ”Ghetto
tragedies” skildrade det rysk-polska
judekvarteret i London. Liksom Zangwills romaner är
Goldings nämligen en juderoman; men i
motsats mot Zangwills är den kemiskt fri från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
