Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Recensioner - Margit Abenius: Ann Vickers och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANN VICKERS OCH ANDRA
Recenserade av MARGIT ABENIUS
Sinclair Lewis: Ann Vickers. Norstedts. 7: 50.
Problemet för de sympatiska av Sinclair
Lewis’ huvudpersoner är väl i stort sett
detta: hur ska jag hitta rätt på min egen
kärna, hur går det till att skapa sig ett eget
öde, en karaktär, och var finns ett centrum,
ett fäste och en utgångspunkt för de urkrafter
som jag känner i mina armar och ben, min
hjärna och min själ? Stålfjädern Martin
Arrowsmith ilar, ja studsar, från position till
position, björnen Dodsworth gör detsamma
fast i ett helt annat tempo, och hjältinnan
i Sinclair Lewis’ sista roman, ”Ann Vickers”,
som vid tio års ålder är mycket styv i att
göra svikthopp, tar sig livet igenom fram på
detta kraftfulla och oeleganta sätt, från tuva
till tuva tvärsöver dyn. Att stryka över och
gå vidare är parollen. Under det kvävande
kompakta bråtet av idiotiska oväsentligheter,
som Sinclair Lewis med sitt mästerskap i det
kolossala, groteska och väldiga tornar upp
omkring och framför dem, kippar de någon
gång efter andan. Men ingenting biter på
denna bångstyrigt stampande vitalitet.
Tröttheten och ledan angriper inte själva blodet.
—– I ”Ann Vickers” har Sinclair Lewis tagit
för sig ett stort kulturområde:
kvinnoemancipationen, kvinnovärlden, dess former av
journalistik, propaganda, välgörenhet,
fångvård, politik, och han ger dess historia med
noggrant utsatta årtal men med stor
saftighet. Intressantast är skildringen av
kvinnofängelset Copperhead Gap, ett helvete av
andlig och lekamlig tortyr, smuts, sjukdom,
slöhet, vansinne, dålig luft och gudliga fraser,
givet i kraftfull förstoring. —– Hela
ämnesområdet förefaller bråkigt och givande för
en satiriker. Bim, bam, bom —– Sinclair
Lewis rusar fram i skrattande jättelek och
kastar boll med tjocka dumheter, sagda av
små karlar och ljuva kvinnor, slår in
fördomar så det krasar och rasar och för fram
de större och mindre suffragetterna på scenen
i en larmande, frejdig grupp, där en och
annan typ eller individ framstår tydligare:
miss Aukett, som ”föreläste blitt och
tandblixtrande”, miss Bogardus, som ofta sade
offentligt att ”alla manliga individer (från
sju år och äldre) voro drumliga som hundar,
smutsiga som apor, grymma som
grislybjörnar och slöa som marsvin”, och först
och främst doktor Wormser, kallblodig kirurg
och förtjusande tant, en feministisk
önskedröm. Mitt i denna folksamling står, nej
strävar, fäktar, slåss, tänker och älskar, Ann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
