- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
67

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Recensioner - Georg Svensson: Juninatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Juninatten



Tora Nordström-Bonnier:
Juninatten. Serien Moderna unga människor.
Bonniers. 4: 75.

Det märks på denna debutroman, att dess
författarinna hållit i en penna länge före det
hon skrev en bok och stått i nära beröring
med modern romankonst. Tora
Nordström-Bonnier har bakom sig flera års journalistik
och har dessutom bland annat på ett
mönstergillt sätt överflyttat amerikanen Louis
Bromfields romaner till svenska. Den
journalistiska utbildningen röjer sig förutom i att
författarinnan visar en initierad förtrogenhet
med livet på en tidningsredaktion i en högt
uppdriven iakttagelseförmåga och ett raskt,
säkert grepp om situationer och människor.
Det intima samlivet med Louis Bromfields
romaner har tydligtvis också haft en hel del
att betyda vid hennes egen romans tillkomst.
Både till konception och komposition erinrar
”Juninatten” om den virtuosa New
Yorkromanen ”Tjugufyra timmar”; panoramat
och livsskildringen äro blott nedminskade till
stockholmska proportioner. Detta icke sagt
som någon kritisk reservation: att välja ett
visst romanschema till förebild är fullt
legitimt, och man kan sannerligen välja sämre
och mera lätthanterliga mönster än den
bromfieldska kontrapunkten.

Innehållet i ”Juninatten” är kort uttryckt
följande. I de första fem, novellistiskt
utformade kapitlen ställer författarinnan sina
figurer en efter en på benen. Där är Willy,
en ung, ganska lättfattlig och ganska
oförarglig journalistisk streber, som ständigt går
och nosar efter det förstasidsreportage, som
definitivt skall höja honom ur
volontärklassen. Där är Nickan, flickan i
telefonväxeln på tidningsredaktionen, med munnen
full av konfekt och huvudet fullt av
drömmar om ett överklassliv vid någon trevlig
ung mans och varför inte Willys sida. Typen
Nickan veta vi oss knappast ha mött i så
levande gestalt tidigare i svensk litteratur.
Hon är otvivelaktigt bokens bäst lyckade
figur, och det vittnar mycket högt om
författarinnans iakttagelse- och inlevelseförmåga
att hon kunnat ta fram den lilla men
sympatiska människan bakom den av jargong,
puder och biografbesök hårt standardiserade
flappertypen. En annan utmärkt typ är Jane,
överklassflickan som i sin tur bär på en
romantisk dröm om självförsörjning, vilken
tack vare en rundhänt kapitalinsättning i en
mondän modesalong lätt förverkligas. Där
äro vidare i första planet den unge läkaren
Stefan och hans fästmö, sjuksystern Åsa,
sund, hjälpsam, trofast och följaktligen enligt
en synbarligen bland författare mycket
utbredd uppfattning skapad för att bedragas
och lida. Och slutligen ha vi styckets
verkliga huvudperson, Sara Nordanå. Hon är
Den mystiska kvinnan och kan med fördel
tänkas i Greta Garbos sköna men oåtkomliga
gestalt. För de tidigare omnämnda, mer eller
mindre vanliga människorna spelar hon
nämligen samma roll som Greta Garbo spelar i
folkfantasien världen runt. Genom en
dramatisk händelse i en Norrlandsstad, ett aldrig
fullt utklarat passionsdrama, har hon fått ett
skimmer av intressant tragik kring sin
förtegna natur. I grund och botten —– det få vi
veta genom hennes egen mun —– är hon inte
mycket märkvärdigare än alla andra, hon har
blott litet svårare att komma på fot med
tillvaron. Men för omgivningen blir hon
inkarnationen av äventyret och romantiken, allt detta
som ligger utanför programmet. Flyktigt och
förströdd passerar hon genom några
människors liv och förändrar det för dem alla
blott genom denna sin personliga
magnetism. Bokens senare parti skildrar denna
omformningsprocess, som kulminerar den
hektiska juninatt, då latenta lidelser och
undertryckta expansionsbegär frigöras och blomma
för en stund, medan Sara —– en högst modern
Astarte —– i sin sportbil glider ut ur
handlingen.

Denna korta redogörelse torde ge vid
handen att ”Juninatten” äger både ambition
och stil. Den ingår i serien Moderna unga
människor och utges väl därigenom som
förströelseläsning. Bakom sitt spårvagnsblå
skyddsomslag i seriens mönster döljer den
emellertid ett annat av Yngve Berg utfört
omslag i en stil, som vi blivit vana att
förbinda med Siwertz’, Hjalmar Bergmans och
andra svenska 1910-talsförfattares böcker.
Häri har man en god fingervisning om hur
boken bör placeras i medvetandet och på
bokhyllan.                Georg Svensson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free