- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
73

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Recensioner - Gustaf Jacobson: Harald Hjärnes skrifter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Huvudmålet, att avvärja Rysslands
inkräkt-ning på västeuropeiskt kulturområde,
misslyckades visserligen, men detta berodde i ej
ringa grad på andra makters svek och
”politiska självspillingsverk”.

Hjärnes betydelse för Karl
XII:s·forskningen är så känd och erkänd, att därom ej
behöver mycket ordas. Då man talat om en
”Hjärnes skola”, har man väl i främsta
rummet tänkt på de många, som lystrat till
hans maning att ta upp Karl XII:s·problemet
till förnyad, fördjupad och mångsidigare
behandling. I stor utsträckning ha dessa
forskare företrätt samma synpunkter som
Hjärne och fullföljt uppslag, som givits av
honom, till exempel beträffande den polska
och den ryska frågan. Andra ha åter ställt
sig mer eller mindre kritiska. Redan då
Hjärnes bok om Karl XII utkom, anmälde
Ernst Carlson en avvikande mening,
huvudsakligen i anslutning till hans faders, F. F.
Carlson, allmänna uppfattning av Karl XII.
Särskilt vände han sig mot ”tendensen” hos
Hjärne att bagatellisera tsar Peter och hans
verk samt å andra sidan den höga
uppskattningen av August II och dennes betydelse av
Karl XII:s huvudfiende under de första
åren. Carlson anslöt sig till den hävdvunna
meningen, att Karl bort vända sina vapen
mot Ryssland, och han åberopar härvid de
gamla svenska statsmännens uttalanden, vilka
Hjärne tillmätt alltför ringa värde. Arnold
Munthe riktade i sitt vidlyftiga verk om
”Karl XII och den ryska sjömakten” skarpa
anklagelser mot Karl XII för hans
underlåtenhet att hindra uppkomsten av en rysk
flottbasis vid Finska viken; i viss mån kom
Munthe härvid att vända sig mot de av
Hjärne förfäktade åsikterna. Hjärnes senaste
opponent är den finländske historikern K. J.
Hartman, vilkens omfattande forskningar
rörande Ålandskongressen under Karl XII:s
sista levnadsår onekligen höra till den
moderna Karl XII:s·litteraturens mest
betydande alster. Hartman anser, att Karl XII:s
och Görtz’ politik i främsta rummet gick ut
på att slå Danmark till jorden och på dess
bekostnad söka ersättning för vad som
förlorats öster om Östersjön. Enligt Hartmans
åsikt hade Karl XII nämligen resignerat
i fråga om de baltiska ländernas förlust och
i full överensstämmelse med Görtz’ planer löst
frågan om bundsförvanter genom en
anslutning till Ryssland. Så stod saken —– menar
Hartman —– då Karl XII gick bort.
Onekligen innebär denna teori i mångt och mycket
en annan tolkning av Karl XII:s allmänna
politik än Hjärnes uppfattning, enligt vilken
densamma främst avsåg det svenska väldets
orubbade bestånd såsom ett bålverk mot
den framträngande moskovitiska barbarstaten.
Även om en dylik förskjutning av
synpunkterna, vilket synes troligt, skulle framgå
som resultat av redan bedriven och en
fortsatt forskning rörande Karl XII, så förringar
detta icke Hjärnes eminenta betydelse såsom
den där dragit upp linjerna för en
förutsättningslös undersökning av det väldiga
komplex av problem, som knyta sig till detta
utomordentligt viktiga skede i Sveriges,
Östeuropas och hela Europas historia.

Andra volymen av den nya
Hjärneupplagan innehåller i främsta rummet Hjärnes
skrifter om Gustav II Adolf: dels hans bok
”Gustav Adolf, protestantismens förkämpe”,
dels tal och föredrag, som han vid skilda
tillfällen höll över Gustav Adolfs statskonst.
Denna koncentration kring Gustav Adolf är
väl delvis en gärd åt sekelminnet, men kan
också motiveras av den stora betydelse
Hjärne haft för Gustav Adolfs·forskningen.
Denna roll var väl icke lika central som
i fråga om Karl XII, och den var delvis av
en annan art, men likheter funnos också:
i båda fallen gällde det att sätta in
huvudpersonen i den verkliga historiska miljön och
att skildra gärningen mera än att prisa eller
klandra personen. En jämförelse mellan den
rikt flödande Gustav Adolfs·litteraturen i
samband med 300-årsminnet av konungens
födelse 1894 och produktionen 1932 visar
otvetydigt, att någonting inträffat under
mellantiden. Och vad som inträffat är till
ej ringa del Hjärnes verk. Hjärnes teckning
av Gustav Adolf är nykter, saklig och
tankemättad. De personliga dragen äro som
vanligt sparsamma —– till dem kan dock även
räknas den karaktärsteckning över konungen
av italienaren Priorato, vilken på sin tid
publicerades av Hjärne och nu är intagen i
samlingen. Mycket i Gustav Adolfs rika
livsgärning har Hjärne gått förbi eller
endast flyktigt behandlat. Det är, kan man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free