Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1933 - Recensioner - Gustaf Jacobson: Harald Hjärnes skrifter - S. S—e: Atterbomstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säga, två huvudsynpunkter, som behärska den
bild han tecknar av den store konungen:
å ena sidan skildrar han honom såsom
protestantismens förkämpe, å andra sidan som
det svenska folkets ledare och fostrare till
gemensamt ansvar och samfällt arbete för
fäderneslandet. Hjärne betonar starkt det
defensiva draget i Gustav Adolfs politik. Han
ser icke i Gustav Adolf någon erövrare.
Han tror icke på den gamla dogmen, att
konungen eftersträvat ett uteslutande svenskt
Östersjövälde; hans syften gällde alltid ”den
samfällda protestantismens intressen”, och
för dem kämpade han icke blott under sitt
tvååriga segertåg på Tysklands mark utan
även, och icke minst, i Östeuropa, där han
ständigt sökte uppresa så starka bålverk som
möjligt mot det papistiska och jesuitiska
överväldet. ”Protestantismens organisation till
självförsvar, icke till inkräktning och
erövring” var innebörden i hans livsarbete, och
det finns, säger Hjärne, intet skäl att antaga,
att han vid sin levnads slut umgåtts med
ärelystna strävanden, som stredo mot detta
mål. Hjärne betraktar också Gustav Adolf
såsom en protestant av fördragsammare typ
än den på hans tid vanliga, även om det icke
med visshet kan fastställas, hur långt han
efter vunnen fullständig seger skulle velat gå
i riktning mot en religionsfrihet i senare
tiders mening. Hans verklige arvtagare var
Cromwell, och hans värv upptogs och
fortsattes å ömse sidor om Atlanten av ”en
folklig protestantism, som, härdad i långvariga
strider, omsider förde den sanna
religionsfriheten till seger utan att övergiva religionen”.
Hjärnes bedömande av Gustav Adolf visar
kanske mer än något annat idealiteten i hans
historiska och samhälleliga uppfattning, hans
likgiltighet för den "storhet", som bedömes
efter yttre makt, lysande segrar och erövrade
provinser. Om det funnits någon ”storhet”
eller ”frö till storhet” hos Gustav
Adolfstidens svenska folk, så har den bestått i
förmågan av sådan självstyrelse, som främst
finner sin uppgift i viljan och kraften att
under eget ansvar fylla plikterna mot
fäderneslandet. I sin fostran av svenska folket till
ett samfällt arbete för fäderneslandets fred
och välfärd har Gustav Adolf, säger Hjärne,
givit oss ett föredöme, som aldrig kan
utplånas. ”Vi kunna ej nå någon högre
frihet, någon värdigare självstyrelse än den,
som stämmer med andan i det statsskick, som
Gustav Adolf grundlade.” I denna
uppfattning av sammanhanget mellan historiens
vittnesbörd och nutidens liv ligger kanske
den största gåva Hjärne skänkte åt samtid
och eftervärld. Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
