Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Sten Selander: Humanisten och naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att fånga i ord det vi känner inför en gryning
på havet eller fjällviddernas vita, förhäxade
tystnad en månklar vinternatt. Kanske
föresvävar oss, halvmedveten och ogripbar, en
fantasi om något saligt tusenårsrike, där
ingen sorg och nöd och ångest finns; eller
en dager från det andra paradiset, det som
vi diktar in i våra tidiga, halvt bortglömda
barndomsår; eller en vision av dödens
förintande stillhet. Men inget landskap kan få
en verklig innebörd för oss innan vi, som en
allbekant fras lyder, gjort det till ett
själstillstånd. Och den vila, försjunkandet i
naturen skänker oss, beror inte på att vi direkt
skulle bli delaktiga av dess omedvetna,
undermänskliga jämvikt. Den beror på att denna
jämvikt väcker till liv vår okuvliga dröm
om en värld av inre, andlig harmoni, där
värdet till fullo förverkligats och allt är
godhet, skönhet och sanning —— en värld,
lika otillgänglig och olik vår vanliga som
steklarnas eller vildgässens, men som det
är vårt outplånliga adelsmärke att ändå
kunna gestalta i fantasin och längta till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
