- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
28

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Alma Söderhjelm: Hurudan var Marie Antoinette?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


orkade vi inte med. Utan att alis tränga till
djupet av de allvarliga skriftställarnas läror
beundrade vi deras dristiga idéer och åsikter
liksom deras opposition mot den despotiska
maktfullkomligheten.

Det nya modet med små kabrioletter, med
frackarna, med enkla engelska kostymer
tilltalade oss ofantligt, så mycket mer som det
tillät oss att hålla vårt privatliv för oss själva
och inte ställde oss på en bricka till allmänt
beskådande. Vi som använde hela vår tid för
att leva sällskapsliv, för att roa oss, medan
vi skötte våra mycket lite bindande tjänster
vid hovet och vid armén, vi njöto, samtidigt
som vi häcklade dem, alla de förmåner som
de gamla institutionerna tillförde oss och den
frihet som de nya bruken och sederna
öppnade för oss. Dessa två olika riktningar
tilltalade, den ena vår fåfänga, den andra vår
lust för att roa oss. Frihet, kunglighet,
aristokrati, demokrati, fördomar, förnuft, nyheter,
upplysning —— allt detta trädde i förbund för
att göra livet för oss lyckligt —— och aldrig
har ett mer fruktansvärt uppvaknande
föregåtts av en ljuvare sömn, fylld med mer
tjusiga drömmar.

Det är inställda i sin miljö, som de
historiska personerna böra ses, och icke i vår egen
miljö —— det är vad vi vanligen glömma, när
vi skriva eller läsa historia, och i
synnerhet när vi bedöma historiska personligheter.
Marie Antoinette bör inte bedömas som ett
isolerat begrepp utan ställd mitt i en
spegelsal, som återkastar både hennes samtidas
ansikten och själar, deras uppfattning och
deras moral. Hon bör bedömas som
österrikiska och inte fransyska, som överflyttad
till främmande förhållanden. Hon bör
bedömas som kunglig person, inte bara som
människa, efter sin vilja och sitt uppsåt, inte
efter sina handlingar ...

*



Det är under denna mänskliga synvinkel
som Stefan Zweig ser Marie Antoinette. Han
ser henne dessutom, som den borne

dramatiker han är och förblir till och med i sina
historiska verk, som centralfigur i ett drama,
och från första sidan till den sista driver han
den tes han framställt på ett det mest
övertygande sätt i sitt glänsande företal: Marie
Antoinette var varken god eller dålig, hon
hade framför allt inte någon kraft och
eftertanke till det goda eller någon som helst vilja
till det dåliga. Hon var en vanlig
människa, en helt vanlig människa, men vilken
den övernaturligt geniale dramatiker, som
leder människornas öden, ställt in i ett
hjältedrama så väl uppbyggt att det lever
liksom endast för att förete hennes
utveckling, hennes långsamma utveckling från liten
bortskämd flicka till tragisk person. Med
förunderlig kraft och konsekvens driver ödet
fram denna utveckling. Även om man vill
protestera till att börja med emot undertiteln
i boken, som i originalet heter ”Bildniss
eines mittleren Charakters” —— förty det
första intrycket för den som känner Marie
Antoinette av 1791 är att hon är en gestalt
betydligt över medelmåttans nivå —— så måste
man ge Zweig rätt vid närmare eftertanke.
Ty martyriet hade ju för henne redan då
börjat och de slumrande krafterna kommit till
uttryck —— vilket stämmer med Zweigs teori.

Vi känna alla detta tragiska drama,
börjande med det sjuåriga skenäktenskapet och
slutande med schavotten. Ja, vi känna det
redan så bra, att det blivit något schematiskt
i det för oss alla. Och vi vänta oss knappast,
när vi taga i handen en ny bok om Marie
Antoinette, att i densamma finna något nytt
—— en ny anda och ett nytt liv inblåst i denna
kända historia. Det behövs kanske en
trollkarl också till sådant.

Stefan Zweig har i alla fall lyckats i
detta experiment. Han har tillfört de redan
kända fakta ett modernt psykologiskt
ärlighetsmoment, som verkar sanerande och
hälsosamt. Och så är det hans stil som är så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free