Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Fredrik Böök: Anarkistens tragedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
U.S.A:s industridistrikt, skyndade Emma
Goldman dit för att gjuta olja på lågorna.
Mer än en gång lyckades hon inflammera
arbetarmassorna med sitt eget hat till staten.
Särskilt lysande framgång hade hon, då hon
i New York vid ett tillfälle skildrade den
gyllene rikedomen vid Femte avenyen och
uppmanade de arbetslösa att demonstrera
framför palatsen.
”Begär arbete! Om de icke ge dig arbete,
begär bröd! Om de neka dig bådadera, tag
bröd! Det är din heliga rätt!”
Auditoriet råkade i stormande uppror, och
följande dag var polisen på jakt efter
talarinnan.
Men hon nöjde sig som sagt icke med att
mana till plundring. I maj 1892 hade
konflikt uppstått vid Carnegies stålverk;
Carnegie själv befann sig i Skottland och
industriledningen var anförtrodd åt Henry
Clay Frick, som förde kampen med
hänsynslös beslutsamhet. Emma Goldman och hennes
Sasha livnärde sig vid denna tid genom att
hålla ett glacekonditori, och de voro på väg
till ett relativt välstånd; deras drömmar
sysslade med ett återvändande till det ryska
fäderneslandet —— även Sasha Berkman var
rysk jude —— ty i Amerika tyckte de sig
i längden sakna de revolutionära
möjligheterna. Då fick Emma Goldman, just som
hon en kväll serverade en portion glace åt
en tidningsläsande kund, syn på rubriken i
hans tidning, där det berättades att Frick
vräkte de strejkande arbetarna i Homestead.
Det gjorde ett så starkt intryck på henne, att
kunden frågade om hon blivit sjuk. Hon
begärde att få hans tidning, lät honom slippa
att betala för glacen, men bad honom
avlägsna sig, stängde konditoriet på fläcken och
störtade hals över huvud till Sasha. De
beslöto att mörda Frick. Att återvända till
Ryssland hade blivit onödigt. Här låg det
befriande dådet inom räckhåll. Samma kväll
sade de upp sin butik, till stor häpnad för
hyresvärden, som visste att de just börjat
förtjäna pengar. Ännu voro de icke tillräckligt
förtrogna med engelska språket för att på
egen hand kunna trycka ett manifest till
järnverksarbetarna. Sasha hade aldrig förr
tillverkat en bomb, men med hjälp av Mosts
handbok i revolutionär krigföring gav han
sig i kast med uppgiften. När han emellertid
skulle prova sina bomber, vägrade de att
explodera, och han kom tillbaka från
experimenten med ett så dystert ansiktsuttryck, att
Emma Goldman genast förstod, ”that
something terrible had happened”. Det
förskräckliga var explosionens uteblivande. Deras
kassa var nu tom. För att skaffa pengar till
attentatet såg sig Emma Goldman ingen
annan utväg än att sälja sig på gatan —— när
Sasha gav sitt liv, varför skulle hon vara
snål? Efter bästa förstånd gjorde hon sig
i ordning till offret, och lördag afton den
16 juli 1892 debuterade hon som prostituerad
på Fjortonde gatan. Hon berättar i detalj
hur äventyret avlopp; den man hon råkade
göra bekantskap med visade sig vara ovanligt
sympatisk och minst lika stor idealist som
hon själv, ehuru tydligen främmande för
anarkistiska idéer. De tio dollars han gav
henne av sitt hjärtas godhet hjälpte henne
att finansiera Sashas resa till Pittsburgh, där
Frick fanns. Attentatet var planerat till
lördagen den 23 juli, och väntedagarna voro
fruktansvärda för Emma Goldman. Men på
kvällen den 23 juli såg hon i tidningarna en
jätterubrik: ”Ung man vid namn Alexander
Berkman skjuter Frick — lönnmördaren
övermannad av arbetare efter förtvivlad
strid.”
Helt lyckad var bragden dock icke; Frick
svävade mellan liv och död, men slutligen
tillfrisknade han. Johann Most ”tog avstånd”
från Berkmans attentat —— alldeles uteslutet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
