- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
37

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Fredrik Böök: Anarkistens tragedi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


av lidande och våld i världen. I Ryssland
blevo de ställda ansikte mot ansikte med den
revolutionära verkligheten, och småningom
upptäckte de, att fattigdomen, nöden och
lidandet ingalunda blivit avskaffade utan
antagit svårare och grymmare former än
i-den borgerliga värld de lämnat, samt att den
bolsjevikiska staten förutsatte en ordning,
som måste upprätthållas med alla medel,
i nödfall med fysiskt våld —— för att säkra
sin existens måste den nya staten till
yttermera visso gå strängare och blodigare till
väga än de gamla staterna, som hämta styrka
ur legitimitetens och auktoritetens principer.
Vad skulle man ha måst säga om Emma
Goldman ifall hon låtit korrumpera sig av
de ryska maktägarnas hyllning och välvilja,
om hon blundat för nöden och blodet, om
hon böjt knä inför realpolitikens Baal? Att
hon svikit, att hon skändligen förrått den
anarkistiska övertygelse, för vars skull hon
och hennes vänner lidit och pinat, dött och
dödat.

Men hon bestod provet, och därför kan
man, trots allt, erkänna, att hon hyst
en ärlig övertygelse och stått för den.
Hur pass förnuftig den är blir en annan
fråga.

VI.

Det som återstår är bara epilogen. För
Emma Goldman och Sasha Berkman var det
icke lätt att levande komma ut ur Ryssland;
den skenbart öppnade gränsen var full av
taggtrådsstängsel och fällor, och om icke
den socialistiske statsministern i Sverige, mr
Branting, sträckt ut en hjälpande hand och
beviljat visum, hade den stora
självbiografien kanske aldrig blivit skriven. Branting
visade sig emellertid ytterst angelägen om att
snabbt bli fri från sina gäster, och Emma
Goldman prövade många förtvivlade metoder
— en gång befann hon sig under en
presenning i en båt vid skånska kusten och hade
lovat trehundra kronor för att bli smugglad
ut, men upptäcktes av polisen och skulle ha
blivit arresterad öm icke den traditionella
bestickningen lyckats. Vad hon har att berätta
om Sverige är sålunda icke uteslutande ägnat
att smickra vår självkänsla, men hon
uppskattade smörgåsbordets delikatesser och fann
också en personlig beundrare —— mer än
tjugu år yngre än hon själv —— ehuru yran
icke kom att vara så länge. Till slut blev
hon insläppt i Tyskland, häktad i München
men åter frigiven; år 1924 kom hon till
England, och där försörjde hon sig som förut
med föreläsningar och författarskap. Hon
gjorde bekantskap med en kolgruvsarbetare
i Wales, en sextiofemårig rebell vid namn
James Colton, och genom att ingå äktenskap
med honom förvärvade hon engelskt
medborgarskap. U.S.A. förblev obevekligt stängt,
men i Kanada lyckades hon trassla sig in;
i Paris träffade hon en gång Theodore
Dreiser, som uppmanade henne att skriva ned
sitt livs historia —— ”det är den rikaste som
någon kvinna i vårt århundrade har haft”,
yttrade han.

Helt orätt har Theodore Dreiser icke.
I Saint-Tropez gjorde hon allvar av planen,
och fastän den amerikanska polisen vid ett
tillfälle tog hand om alla hennes papper, har
det lyckats henne att rekonstruera många
olika faser i hennes irrande liv. Hon fick
hjälp av en sekreterare, miss Emily Holmes
Coleman, och i företalet bekänner hon, att de
mer än en gång blevo fruktansvärda ovänner
under arbetet, så att de önskade varandra på
det blåa Medelhavets botten. Lätt att komma
överens med har hon aldrig varit, varken för
samhällen eller människor, och bland de
många ting hon erfarit saknas ett: ron. Det
är en icke oväsentlig inskränkning i den livets
rikedom, varom hennes självbiografi bär
vittnesbörd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free