Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Leck Fischer: I det tomma huset. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vissna blad hade fallit ned och drivits ihop
till våta drivor. Hennes skor sjönk ned i
gångstigens smuts, när hon stannade.
I lä bakom de stora granarna blev hon
stående och såg ut över landskapet. Fälten
låg bara och kala under den tunga
vinterhimlen. Långt borta vid horisonten sträckte
ett ensamt träd sin tomma krona mot det
stora valvet. En fruktan och oro, som inte
kunde uttryckas i ord, uppfyllde henne. Hon
kände sig som ett med den väntande jorden.
Hon var beredd.
Långsamt vände hon och gick tillbaka.
Slottet reste sin stora, grå massa mellan
träden vid sidan, om den vitlimmade
träd-gårdsmästarbostaden. Trots skymningens
halvmörker kunde hon se fönstret i uthuset, där
en man väntade henne. Han var rädd, därför
att han var ung, men hon ville övervinna
hans fruktan.
Hunnen halvvägs stannade hon plötsligt.
En snabb ångest fick henne att stå stilla utan
att hon kunde röra sig. Varför hade han inte
tänt ljus? Han kunde väl inte klyva ved utan
ljus. Stod han i mörkret och väntade?
Hon började springa och tog en genväg
över parkens stora gräsmattor. Redan på
avstånd började hon ropa:
—— Gustaf! Gu-staf!
Ljudet gav eko mot slottets mur och träden,
men hon hörde det inte. Hon sköt flåsande
upp dörren och såg in i det tomma rummet,
som inte ville ge henne något svar.
Lutad mot dörrkarmen försökte hon andas
lugnt igen. Hon svindlade och måste hålla
sig fast för att inte falla. Hon frös.
Plötsligt frös hon och märkte, hur hon skakade
av kyla. Hon kände sig i det ögonblicket
gammal. Ja, hon var en gammal kvinna,
som hade glömt sig själv för en pojkes
skull.
Sedan vacklade hon långsamt in i köket
och satte sig på den plats, där han hade suttit
framåtböjd och trött.
Moderns stämma väckte henne. Hon gick
in i stora rummet igen utan att tända.
—— Var har du varit egentligen? Jag vill
i säng.
Frågorna upprepades utan variation, men
Maria svarade inte. Hon lyfte upp modern
och bar henne genom det tomma huset,
medan hon ropade ett namn, som hon nyss
hade lärt sig.
Och hon tyckte, att hon hade gått så i
många år utan att våga släppa sin börda och
utan att någonsin få svar på sina rop.
Leck Fischer tillhör Danmarks mest uppmärksammade yngre författare. Hans roman
”Ett barn från gatan” föreligger inom kort i svensk översättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
