Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Arthur Eloesser: Tysklands nyaste litteratur. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schiller betecknade en gång scenen som en
”moralisk anstalt”, detta togs nu mycket
bokstavligt, och man har efter vissa
föreställningar till och med hållit omröstning bland
publiken om avskaffandet av de angripna
paragraferna. Dessa ”machwerk” ha snart
försvunnit tillsammans med de händelser som
föranlett dem.
En tid såg det ut som om upplevandet av
alla de moraliska kriserna efter krig och
revolution också skulle frambringa en komedi
i aristofanisk mening. Den gamla
överhetsstaten med sin militäriskt byråkratiska
hierarki hade störtat samman, det offentliga livet
var utlämnat åt en ohämmad kritik och
hade därmed i stället för den förra
opersonligheten fått en gripbarare fysionomi. Denna
väg till den politiska och satiriska komedien
gingo också några av expressionisterna, som
åter ville ner till verkligheten från sina
abstrakta konstruktioner. Så till exempel Karl
Zuckmayer med sin ”Hauptmann von
Köpenick”, en mildare, ur ett rättskaffens hjärta
skapad satir över den inre kasern, som
tysken också efter monarkiens dagar ännu
inte helt och hållet har utrymt. Därför kunde
han ha rätt att kalla detta av en lustigt
allvarlig händelse under monarkien föranledda
verk för ”en tysk saga”. Men vägen till detta
slags komedier har snart åter blivit avspärrad.
Om också sådana stycken alltjämt äro
motiverade av de offentliga förhållandena i
Tyskland (liksom i alla länder), så vill det till
mer än mod att uppföra dem, då den
nationalsocialistiska motfronten brukar kritisera
sådana uppföranden med stinkbomber och
liknande invändningar. Det behövs också en
större enhetlighet i den allmänna meningen
för att ge ett bärkraftigt underlag för sådana
verk. Att skratta tillsammans med varandra
och åt varandra betyder om också inte att
sluta fred, så dock vapenstillestånd. Till
denna fördragsamhet, som förutsätter en sund
säkerhet i den nationella känslan, synes vägen
numera vara längre än förr.
 |
| HERMANN HESSE |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
