Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Arthur Eloesser: Tysklands nyaste litteratur. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
umgås med. Om den övriga världen
germaniserats genom tendensen till själslig
djupdimensionering, så har den tyska romanen
i sin teknik och i sina maner blivit
europeiserad.
Thomas Mann, som också kan vara mycket
kritisk mot sig själv, har med rätta kunnat
fastställa, att han redan för trettio år sedan
har givit oss en roman, som till sitt sinnelag
är så tysk, till sin form så europeisk som
”Buddenbrooks”. ”Zauberberg” har jag läst
på franska och engelska; den tycktes mig
utan svårighet ha ingått i dessa språk, trots
det tyska verbets alla hemlighetsfulla
egenheter. Jag kan föreställa mig att varje land
kan tillägna sig denna framställning av de
gemensamma europeiska sjukdomarna så som
om den också hade kunnat uppstå där.
Thomas Mann, som andligen härstammar
från Wagner och Nietzsche, som trots många
invändningar icke heller ställt sig avvisande
gentemot den freudska psykoanalysen, är en
samtida, har förblivit ung, emedan hans
utveckling ännu förbehållit sig alla möjligheter.
Han tillhör en ovanligt hållbar generation,
som ännu på länge ej är beredd att dra sig
tillbaka, och vilken vi ej kunna umbära
såsom ledare. En sådan har han själv blivit,
till sin egen överraskning. Medan han såsom
son av dekadansen trodde sig syssla med sig
själv, med framställandet av den egna
personligheten, har hans eget verk övertygat
honom om att han dock omedvetet har skapat
i ödesbestämt förbund med sitt folk.
Hans. broder Heinrich Mann, över sextio
år gammal, har från första början mer än
Thomas varit en talare, en lidelsefull
polemiker och advokat för demokratien, intagen
av ”västerländska” idéer, mer bestämd av den
franska än av den tyska litteraturen, framför
allt ett satiriskt temperament, sådant man
sällan finner i Tyskland, och därför också
i mångas tycke obekvämt nog. I ”Der
Untertan", i ”Professor Unrat” har han med
förbittring kämpat mot förkrigssystemet, som
har tryckt och retat honom mer än Thomas.
Nu tycks han i stället gå den motsatta vägen,
från den sociala anklagelsen, från de
politiska kraven, från försöken att uppegga det
svaga borgerliga självmedvetandet och till ett
hjärtats umgänge med de små i samhället,
som under alla regimer förbli de lidande.
Hans just utkomna roman ”Ein ernstes
Leben” formar med skonsamma händer en
fattig flickas öde, vilken invecklas i skuld,
nöd och brott men dock såsom moder bevarar
en inre storhet.
 |
| LEONHARD FRANK |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
