Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Arthur Eloesser: Tysklands nyaste litteratur. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händelsehistoria utan den tyska själens historia som
författaren till den stora Paracelsusromanen
har velat skriva.
Norden och Södern, den gammalsachsiska
lågslätten och de redan av romarna
kultiverade bergstrakterna fullständiga varandra ur
sina motsatser. Läkaren Alfred Döblin är lika
mycket berlinare som Robert Musil har blivit
wienare. Döblin kom från expressionismen,
han ville skriva vetenskapligt giltiga och även
vetenskapen föregripande romaner. I
”Berlin-Alexanderplatz” lyckades det honom på ett
visserligen icke vetenskapligt men övertygande
sätt att fånga storstadens väsen med det
växlande färgspelet över dygnets olika timmar,
med massornas tramp, med deras nattliga
hemligheter av nöd, lidande och brott. Robert
Musil har efter många försök i
tvåbands-romanen ”Der Mann ohne Eigenschaften”
funnit en stil för sin psykologiska intuition,
för en allvarligt spelande ironi, som både
förstår konsten att fördröja och att
underhålla. Det är en ovanligt elegant roman, som
på tvåtusen sidor aldrig verkar tröttande, med
en melankolisk pessimism, som står i god
samklang med Wien, denna stolt änkevordna
kejsarstad, och icke är ovärdig en efterföljare
till Schnitzler och Hofmannsthal, vilka som
hennes sista omhuldade söner bringade hennes
åldrande skönhet sin hyllning.
Jag har hittills blott talat om skriftställare,
vilkas karaktär fått sin särprägel redan före
kriget och vilkas anseende och inflytande
blivit bestående ännu efter detsamma. I en
följande framställning skall det talas om de
yngre, vilkas första och mest avgörande
upplevelse utgjordes av kriget, och icke minst
om den nya nationalistiska litteraturen, som
ställt sig i stridsposition mot den ur
humanistisk och demokratisk tradition framgångna.
Det är för de nutida skriftställarna knappast
mer möjligt att uppträda utan ett partitagande
åt höger eller vänster, utan en noggrann
bekännelse till vad vi tyskar kalla en
världsåskådning. Kampen är hård, den har
fördomsfria ledare och partigängare, och den
har hittills haft det resultatet, att den tyska
världen åter tycks falla sönder i två hälfter.
Litteraturanvisningar
(endast i Sverige mindre kända verk upptagna):
Ernst Barlach: Der arme Vetter.
—— Die eehten Sedemunds.
—— Der blaue Ball.
Herman Hesse: Peter Camenzind.
—— Unterm Rad.
—— Demian.
—— Narciss und Goldmund.
Jakob Schaffner: Johannes.
—— Die Jünglingszeit des Johannes.
—— Schattenhold.
—— —Konrad Pilater.
Leonhard Frank: Die Räuberbande.
—— Das Ochsenfurter Männerquartett.
—— Die Ursache.
Hans Carossa: Eine Kindheit.
—— Verwandlungen einer Jugend.
—— Der Arzt Gion.
Erwin Guido Kolbenheyer: Paracelsus.
—— Meister Joachim Pausenwang.
—— Amor Dei.
Alfred Döblin: Die drei Sprünge des Wang-Lun.
—— Wallenstein.
—— Berge, Meere und Giganten.
—— Berlin-Alexanderplatz.
Robert Musil: Der Mann ohne Eigenschaften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
