Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Hugh Walpole: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HUGH WALPOLE
BREV FRÅN LONDON
GEORGE MOORE † JOHN GALSWORTHY
Sedan jag sist skrev till Bonniers Litterära
Magasin ha två av Englands ledande
författare, George Moore och John Galsworthy,
gått ur tiden.
Det är mig omöjligt att samtidigt som jag
beklagar denna förlust låta bli att göra den
reflexionen att det numera endast återstår
tre av de ledande engelska romanförfattarna
från förkrigsperioden. Av de män och
kvinnor, som voro tongivande på romanens
område 1908—1914, äro endast tre alltjämt i
livet. Och ingen av dessa tre, Wells, Kipling
och Barrie, skriver längre några romaner i
ordets fulla bemärkelse. Wells är upptagen
av sociologiska problem, Kipling producerar
endast tillfälligtvis en novell, och Barrie har
på de sista tio åren endast skrivit den första
akten av en pjäs och en kort berättelse.
De män, som voro romanens erkända
ledare 1908, voro Thomas Hardy, Kipling,
George Moore, Barrie, Henry James, Joseph
Conrad, Bennett, Wells och Galsworthy. Bland
kvinnorna kan jag endast erinra mig namnen
på tre stycken —— May Sinclair, mrs Humphrey
Ward och Lucas Mallet. Av dessa lever nu
endast May Sinclair.
Dessa två mäns plötsliga bortgång några
veckor efter varandra betecknar alltså
avslutningen av en period. Det finns i England för
närvarande med undantag för Wells ingen
man eller kvinna över sextio, som håller en
ledarposition som romanförfattare. Av de nu
tongivande —— Joyce, Virginia Woolf, Huxley,
Somerset Maugham, Brett Young, J. B.
Priestley, Rose Macaulay (jag räknar upp de
främsta representanterna för olika skolor
utan åtskillnad) —— intar ingen, möjligen
med undantag för Joyce och Virginia Woolf,
en position, som kan jämföras med Moores
och Galsworthys. Det finns faktiskt, om man
frånräknar Wells, ingen verkligt framträdande
romanförfattare längre i England. Virginia
Woolf och Joyce äro framträdande
litterära personligheter snarare än framträdande
romanförfattare.
Genom George Moores bortgång bröts
kontakten med ett mycket avlägset förflutet ——
det förflutna, som representeras av
sjuttiotalet, de franska impressionisterna, Vizetelly
och Zolas romaner, Irlands magistrala
skalder, och många, många ting, som nu
plötsligt te sig i ny skönhet och bleknade,
finstämda färger, därför att de tillhöra en värld
hinsides.
I motsats till övriga engelska
romanförfattare på de sista femtio åren med undantag
endast för Henry James levde Moore helt
och hållet för sin konst. Fientligt sinnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
