- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
69

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Recensioner - Ragnar Svanström: Malbroug s'en va-t-en guerre...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


att höra sig för, om icke Versaillesmonarken
vid ett eventuellt fredsslut skulle vilja till
honom utbetala den ansenliga penningsumma,
han vid ett föregående tillfälle vinkat med,
men han var också mannen att dagen före
Ramillies ge sig tid att egenhändigt skriva
till Berlin för att tillstyrka en pension åt
änkan efter en nyligen stupad preussisk
officer. Och med synbar tillfredsställelse
citerar Trevelyan en karakteristik av den store
fältherren, som Sarah nedskrev på gamla
dagar, då makten och härligheten längesedan
svunnit, och som slutar med följande ord:

”He was naturally genteel without the
least affectation, and handsome as an angel,
tho’ever so carelessly dressed.”

Marlborough, den segrande militären och
intrigerande diplomaten, som väl kunde vinna
segrar men icke sluta fred, den befallande
och entusiasmerande fältherren, lika fast i
sitt beslut att vinna kriget som i sin kärlek
till Sarah, är huvudpersonen i Trevelyans
bok, liksom skildringen av hans fältslag bilda
höjdpunkterna i boken. Trevelyan har i en
av sina essayer tidigare framhävt nyttan och
nöjet av personliga exkursioner till de fält,
där en gång stridslurarna ljudit. Och i denna
liksom tidigare böcker demonstrerar han sina
lärospån under dessa pilgrimsfärder. Han
har ett fint sinne för de speciella
stämningarna i atmosfären kring en sådan plats,
nu sovande men ändå fylld av svunna tiders
liv. Han har också sinne för militärtekniska
detaljer och finesser. Han har själv sökt efter
resterna till en bastion på Gibraltar, bakom
vilka engelska soldater en gång försvarade
sig under en halvårslång belägring, och han
är angelägen att framhålla, att kavalleriet
vid det avgörande angreppet vid Ramillies
ryckte fram i trav, icke i galopp. Detaljen
kan ur allmännare synpunkter förefalla
oviktig, men den ger onekligen tavlan ökad
livfullhet. Och man är ännu tacksammare
för de rader, varmed Trevelyan inleder sin
Ramilliesskildring:

"The vast, rolling, hedgeless plateau,
cultivated by peasants and their draught cattle,
was green that morning with the young corn
of mid-May.”

Efter detta grundackord är man med i
leken, liksom man oemotståndligt ryckes
med, då man under Trevelyans ledning får
följa den engelska arméns uppmarsch vid
Oudenarde —— stycket måste citeras på
originalspråket :

”It was now afternoon and the head of
Marlborough’s main columns were beginning
to appear ön the edge of the hills above
Eename. The pace at which the great army
had moved from Lessines, whence it started
about seven o’clock, had been a measure of
the enthusiasm of all ranks. Everybody was
burning to wipe out the stain of Ghent and
Bruges, lost ’by treachery,’ as they ali said ...
Marlborough’s presence made every man
confident of victory ... Cheerfully swearing and
singing in a dozen different tongues, they
pounded along the dusty highway in the
poplar shade. Even sour Colonel Blackader
was moved to a sombre joy: ’My thoughts
were much ön the 103rd psalm,’ he wrote,
’which I sung (in my heart) frequently upon
the march.’"

Så få Marlboroughs legioner plötsligt syn
på den fientliga armén, på Ludvig XIV:s
vitrockar. I ökat tempo passera de en flod. Och
”Marlborough and Eugen, riding side by
side, crossed in this eager company.”

Detta är inlevelse. Här lever den
inspiration, som endast födes efter långvarigt
slit med hårdbearbetat, mödosamt hopsamlat
material. Här lever också den lysande
stilkonst, om vilken Trevelyan själv erkänt, att
den ”has always been won by the sweet of
the brow”.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free