Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Recensioner - Ragnar Svanström: Malbroug s'en va-t-en guerre...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Trevelyan dröjer icke endast vid
slagfälten. Själv karakteriserar han sin sista bok
som ”a rope twisted of three strands ——
the war, English politics and the Scottish
problem”. I tre stora kapitel har han också
givit ett tvärsnitt av Skottland, sådant det
var under åren närmast före föreningen med
England. För läsaren med det rätta
sinnelaget —— men också enbart för denne! —— äro
dessa skildringar högst njutningsrika. De
tillhöra en genre, som Trevelyan själy odlat upp
och som han i tidigare böcker givit oss
utomordentliga prov på, exempelvis i "Englands
historia”.
Till sist en kritisk anmärkning. Som bekant
hade Marlborough anledning att 1707
uppsöka Karl XII i Alt-Ranstädt. Detta ger nu
Trevelyan i sin tur anledning att säga sin
mening om Karl XII, och denna mening,
tidigare framlagd i mera knapphändig form
i ”Englands historia”, klingar en smula
egendomligt i svenska öron. Karl var, säger han,
den svenska historiens Rikard Lejonhjärta.
Högre politiska mål saknade han, men han
kom den gamla engelska korsfararkungens
strävanden nära därutinnan att han till varje
pris ville uträtta något för Östeuropas
förtryckta protestanter. Kragstövlarna voro det
för honom mest karakteristiska attributet, ty
han kunde ej sitta stilla på sin tron och
regera utan måste med nödvändighet alltid
”be ön the move” i spetsen för sina trupper.
Och så till sist slutomdömet:
”Karl har mycket att ansvara för i
historien. Hans rastlösa äre- och hämndlystnad,
hans oförmåga att hålla fred och fylla en
konungs egentliga plikter bidrogo i hög grad
till att ödelägga Sveriges inflytande och
makt, som eljest kunde ha blivit så starkt till
civilisationens gagn. Och hans huvudlösa
försök att nå fram till Moskva stabiliserade i
Europas flank de ryska hordernas barbariska
makt —— emedan Peter den store trots allt
sitt barbari var en statsman, medan Karl XII
endast var en krigare och ingalunda en klok
sådan,
’a hare-brained hotspur, governed by a spleen’.”
Resonemanget är ju onekligen en smula
förlegat, som redan var och en, som läst
Gustaf Jacobsons instruktiva artikel i förra
numret av denna tidskrift, bör känna sig
övertygad om. Omdömet är förfelat, egendomligt
ytligt för att härröra från en man, som eljest
givit sådana lysande prov på djup
psykologisk penetrationsförmåga. Men
anmärkningen gäller ju endast en detalj, och den
lapsus, som framkallat den, bör väl
rätteligen tillerkännas något av den homeriska
slummerns karaktär.
”Historians are born, not manufactured”,
har Trevelyan en gång sagt. Det är en mycket
riktig sats. Hans egen produktion är ett av
de främsta bevisen härför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
