- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
74

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1933 - Recensioner - G. A.: Soldaten och adelsdamen - J. E.: Ung man

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


tydlighet som inte lämnar något övrigt att
önska. Det är hårt och våldsamt, och det
finns några scener av det slag som höra
hemma hos kelterna, barbariska,
trollpacksaktiga, med instinkter från otämjda
århundrade. Men Hilda Vaughan har balans, står
över sitt ämne —— hur mycket hon än må
vara engagerad ——: hon ger både soldaten
och adelsdamen vad dem båda tillkommer;
och vem läsaren till slut föredrar eller tycker
sämst eller mest synd om må vara osagt. Det
är en bok som man blir intresserad av — och
ibland fascinerad —— på ett halvt motvilligt
sätt. Den har nerver och muskler, den är
stram, och den är sann. Den har också en
poesi av den sort som vuxit i vildhet på
Irland, i Wales och i Bretagne: de keltiska
sånggudinnorna —— damer med ljus i ögonen
och regn i håret, flicklika eller höklika
alltefter ålder — ha varit den bevågen. G.A.


Ung man

J. Keith Winter: Ung man u. p. a.
Översättning av Einar Malm. Bonniers. 5: 50.

Keith Winters roman, som nyligen i
ledig svensk översättning införlivats i serien
”Moderna unga människor”, skildrar nutida
engelskt familje-— och universitetsliv. Vi stifta
bekantskap med huvudpersonen, Shaw
Latimer, då han är en gänglig, brådmogen och
litet osnuten skolpojke i sextonårsåldern. Vi
få bevittna hans första konfrontationer med
det erotiska livet och hans upplevelser under
de sista skolåren. Den karakteristiska
atmosfären i en engelsk internatskola är träffande
återgiven. Hjältens segrar och nederlag i
lektionsrum och på fotbollsplan äro
noggrant registrerade, och de ömtåliga
vänskapsförhållanden, vari den unge Latimer i
likhet med de övriga i internatet instängda med
nödvändighet invecklas, äro som sig börävenledes omständligt och ingående studerade.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser, som i
viss mån verkat uppfostrande på den unge
Shaw, randas slutligen frihetens dag: den
sista skolgudstjänsten går av stapeln, och
Latimer faller rörd och överrumplad in i
avslutningspsalmen:

Må din fadershand beskärma
        dem som lämna denna dörr,
och gör dem som återvända
        trognare än förr.


Så är Shaw Latimer då mogen för Oxford,
och den del av romanen, som handlar om
hans universitetsvistelse, erbjuder utan tvivel
det största intresset. Den ger bland annat
anledning till reflexioner över hur
internationellt likartad den akademiska jargongen i
själva verket är. Det språk, som förs i
studentkretsar i staden vid Isis skiljer sig inte
nämnvärt från det som är övligt vid Fyris.

Latimers erfarenheter av studentlivet vid
Oxforduniversitetet äro inte enbart av
angenäm art. Sina första intryck av kamratlivet
sammanfattar han på följande sätt:
”Genomsnittsrecentiorn tycks alldeles nyss ha fått
reda på att det inte är storken som kommer
med barnen, och nyheten har stigit honom
åt huvudet som ett musserande vin. ——
Umgänget här tycks vara strängt indelat i
’festprissar’ och ’esteter och mellan dem är
en djup klyfta. Vilken av dessa sekter som
är honom mest motbjudande har han svårt
att avgöra; i varje händelse är han fast
besluten att ta avstånd från bådadera, om det
också skulle betyda tre års tragisk ensamhet.
Nå, så småningom kommer han att med eller
mot sin vilja tillhöra den ena av ovannämnda
kategorier därigenom att han ger ut en
roman, ”Bondpojken”, som enligt en kritiker
är ”just lagom dålig för att man skall kunna
hoppas på något verkligt bra från den unge
författarens penna. Han får så småningom
vänner, som dela hans intressen, och till slut
sådana som en smula för mycket uppta hans
intresse: vi få till slut bevittna hans andliga
envig med en kamrat, vars auktoritativa kraft
är nära att ta loven av hans självständighet.

Keith Winters roman är, utan att på något
sätt tillhöra de märkvärdiga
romanprodukterna, sympatisk i sin enkla, rättframma och
osentimentala realism. Under ytan når sällan
författarens karaktärsskildring; någon
subtilare psykologi skall man förgäves efterlysa
där. Den lilla romanen har likväl en hel del
av intresse att erbjuda svensk publik. Dess
styrka är framför allt att söka i de franka,
friska och oförblommerade skildringarna av
engelsk universitetsungdom. J.E.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free