Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Gunnar Ekelöf: Två elegier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Säg bittra vågor gråter ni för mänskan eller guden?
Säg vågor ni som sköljer undan bådas drömda spår.
Säg vågor ni som döljer allt som skrivits
i livets vatten och i tidens sand.
(Endymion.)
II.
Till minne av E. J. Stagnelius.
Som stora lungor vilar molnen över havet, tunga
av färger och av regn som aldrig fallit,
lungor som vindarna ryckt ut
ur en eterisk jättes sönderslitna kropp
och ristat till en blodörn över solens undergång ..
Hör vinden andas djupare i skymningsalltet,
hör havet slår med harposlag mot strandens stenar
där böljornas förtvivlan smular sönder klipporna
i raseri, för att slå ner allt motstånd
och störta vidare mot evigheten,
men åter lider själens grymma längtan skeppsbrott
och verklighetens vindar sliter drömmens duk i stycken ..
Säg när skall månens silverlockar åter ringla
ner över nakna drömmars lek i lugna vatten?
Säg när skall solen strö sitt lyckligt värdelösa guld
i regn som glittrar renare än ädelstenar
och klarare än tårar över glädjens blommor?
Säg när skall mänskan åter se och leva lycklig
av kärlek till sin kropp och till sin själ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
