Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Gunnar Ekelöf: Två elegier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förnyat stiger hennes hopp ur oskuldshavets sköte
och himlen gör det till sin egen spegelbild,
förnyat flyger det med andlös hastighet mot evigheten
men evighetens obeveklighet förstenar språnget
och jorden sjunker ner förödd och drömlös,
välsignar tomheten och tillber mörkret..
Och höstens mörka vingar sänker sig i världen, tunga
av drömmar och av liv som aldrig vaknat,
vingar som skymningen ryckt bort
från solnedgångens regnförblödda skuldror
och korsfäst som en silvernaglad stjärnbild över jordens undergång.
(Prometheus.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
