Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. Maj 1933
- Gunnar Ekelöf: Diktens medel och mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mer övertygande då han mot slutet av artikeln
för säkerhets skull lyfter på hatten för alla
de berömda namn, som råka sakna löjets
försonande och användbara skimmer:
Mallarmé, Joyce, Eliot. En sådan kritik är osaklig
bara därför att Gertrude Stein inte längre
spelar samma roll som under den glada
genombrottstiden. Den vittnar dessutom om
en felaktig uppfattning av dadaismens roll
överhuvudtaget.
Varför böjer man sig i tvungen eller äkta
vördnad just för de stora namnen men
angriper de unga? Den opportunism i valet
av motståndare som de flesta kritiker göra
sig skyldiga till antyder inte en ideell kamp
för diktens förbättrande eller fördjupande
eller ens för de gamla vackra formernas
bevarande till en mindre söndersliten
framtid, det tyder inte ens på en kamp just mot
esoterisk poesi, det tyder snarare på en kamp
mot ungdomen som sådan, till varje pris och
ofta på den goda diktens bekostnad. Om de
unga föredra att ha samvetet mellan sig och
”publiken” anklagas de för hänsynslöshet.
Om de försöka skapa sig ett personligt
symbolspråk anklagas de som förrädare mot
en imaginär normalpoesi och fusiljeras i
klump med lösryckta citat från
internationellt ökända personer. Herr Selander kunde
lika gärna förbjuda ungdomen att skriva.
*
Diktens medel är form och ord. Orden
voro till sitt väsen från början symboler,
ljudsymboler för ting och på ett högre
stadium för tankar och känslor. Deras
symbolverkan kan dessutom vara olika för olika
kategorier, och vad som är vanligt för en
kan vara oförståeligt för en annan. Inte
heller här går det att generalisera. Dessutom
har den gängse betydelsen alltid varit
främmande för poesiens innersta väsen. Dikten
strävar och har alltid strävat att frigöra
ordet från dess definierade mening och ge
det en ny klang, en ny plats i läsarens
medvetande, en ny doft. Dikten är ett skikt i det
fruktbara epiderm som ger språket ny hud
och hjälper det nya uttrycket att växa fram
på slitna och nötta ställen. Diktaren bör ha
en så öppen blick för livet att han kan
låta den gamla mångbesjungna glädjen eller
sorgen lysa fram återupplevd, förnyad, frisk
och ung i varje nytt konstverk. Han bör
vara sentimentalt solvent och får inte betala
med ord som förlorat sin klang: vill han
fortplanta det gamla i dikten får han
förnya det.
Det är omöjligt att bygga dikter av
lexikaliska begreppsdefinitioner. All mening är
labil och skiftande och ett ord som betyder
en sak i och för sig kan få en helt annan
mening då det inskjutes i en sats. Om jag
säger liv — vakna — fågel ger jag tre
begrepp som äro enkelt fattbara och lätt
definierade. Men om jag multiplicerar dem
med varandra i en mening där bindeorden
inte spela större roll än räknetecken, om jag
säger livet vaknar som en fågel, då blir det
hela odefinierbart, begreppen mjukna,
förändra sig omärkligt, gripa in i varandra, ge
varann impulser och låna varann sina färger
och stämningar så att de varma orden värma
de kalla och de mjuka smeka de hårda. Man
undrar om det är själva det stora livet som
vaknar och flyger bort med starka vingslag
och susande fjädrar eller om det bara är ett
litet stycke pulserande liv som öppnar en
morgonfågels klara öga. Grundbetydelserna
stå kvar men över dem spänns en hinna av
nyanser, skiftningar, antydningar orden
emellan. Och här ligger en del av diktens
hemlighet förborgad, en del av yrkeshemligheten:
diktens styrka bor inte i orden som sådana
utan i den sentimentala spänningen mellan
orden. Dikten är inte stenarna utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0349.html
