- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
20

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Gunnar Ekelöf: Diktens medel och mål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


murbruket, och murbruket är en dynamisk
blandning av stenarnas olika tyngd, färg, form,
sällsynthet i förhållande till varandra.

Den medvetet symboliserande diktens
princip ligger här snubblande nära till hands:
om diktens innersta väsen just är
känslospänningen orden emellan kan det endast vara
en fördel om den logiska regelbundenheten
rubbas, om den logiska spänningen mellan
ordens begreppsmässiga betydelser får vika
för den sentimentala. Då blir det möjligt att
blanda rikare och mera skiftande
känslofärger.

Tanken, logiken ger dikten dess form, inte
dess färg. Den moderna tekniken vill
inskränka formen till det allra nödvändigaste
och öppna stora, fria fönster i husets väggar,
där färgerna kunna växa och frodas, där
symbolerna kunna slå ut i blom och där
människan kan känna sig fri i de obestämda
möjligheternas solsken eller mörker.
Ingenting av det rent mänskliga har gått förlorat
i denna förnyelse. Man avstår bara från att
bygga sonetter som venetianska palats och
ballader som välvda romanska kyrkor. Tanken
slutar att förlama känslan i voluter av sten.
Känslan får växa fritt som en färgrik och
levande växt. De tunga, regelbundet logiska
marmorstenarna ersättas med ett lätt men
starkt material och släpper igenom allt det
mörka eller ljusa, som byggnadsreglementet
förr stängde ute. Liksom människan av i går
begärde tankefrihet begär människan av i dag
känslofrihet och det är ett återvändande till
naturen, som denna gång kommer inifrån,
inte utifrån.

Att den nya friheten frestat till
experiment är inte ägnat att förvåna. Då orden
förvandlades till klanger och nyanser som tanken
inte längre hindrade att komma tillsammans
blev ordförbrödringen allmän. Eggade av sitt
färgsinne började ordmålarna sammanställa
ord som enligt traditionell uppfattning voro
främmande för varandra men som
pånyttfödde den poetiska känslan i ohörda nyanser,
i färgsammanställningar som för ett ovant
öra nästan skuro sig mot varandra: ljuden
fingo färger och färgerna ljud: det blev
kopparvrål och röda viskningar, det blev
dikter där nyansverkan nästan helt utträngde
den för tanken omedelbart fattliga meningen.
Men då visade det sig att denna
emotionaliserade lyrik på ett helt annat och ännu mer
uttömmande sätt kunde tillfredsställa
människans betydelsehunger sedan den först hade
tillfredsställt känslan. Parallellt med den
psykologiska symbolforskningen blev dikten,
både för sändaren och mottagaren, ett medel
att tillgodogöra sig de kunskapsupplevelser
som i högre grad än förr göra människan till
herre över sitt eget inre, till sin egen
för-klarare och sin egen förstående kamrat. Och
här skymtar redan diktens mål: att göra
propaganda för människan.

Konsten och tänkandet är mänsklighetens
samvete, och dikten har sin lilla men givna
stämma i symfonien. Dikten bör göra
propaganda för människan sådan hon verkligen
är och alltså verkligen borde vara. Det kan
ske på många olika sätt. Den monumentala
och lättfattliga tyska och ryska proletärdikten
vill hjälpa läsaren att uppleva sin rätta plats
i ett yttre sammanhang. Den perfida och
djupt symboliska surrealismen vill förmå
människan att uppleva sig själv sådan hon
är i sitt eget inre. Överallt vill konsten ge
impulser och väcka känslor till uppbrott, som
äro för hämmade för att kunna lyfta. Och
även om dikten bara är en krydda i livets
måltid är den ändå en del av själva
kvintessensen : det goda och vackra som för oss fram
mot en större och mer bindande
allmänmänsklighet än tankens och hjälper
människan att ta ett steg närmare människan.

Det är min personliga övertygelse att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:26:27 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1933/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free