Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Frans G. Bengtsson: Tankar om litteraturkritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång råkat bläddra i en litteraturhistoria
eller något i den vägen, skulle han kanske
känt sig ängslig och osäker och inte som nu
kunnat röra sig med sömngångarens
trygghet. Och om han haft oturen att råka på något
annat stycke än ”Othello” — som
visserligen inte är det allra största dramatiska
diktverk som finns men enligt mångas åsikt
det bästa av alla teaterstycken — skulle han
också lyckats sämre, även under i övrigt
identiska förutsättningar. Ty poängen är att
han här berömmer en sak som verkligen i
högsta grad är värd beröm, att han från sin
okunnighets naturtillstånd dömer rätt, med
lika god och ogrumlad instinkt som den
ofördärvade vilden hos Rousseau eller det
oskyldiga barnet i sagan om kejsarens nya
kläder; men chanserna hade varit stora att
han, om han ställts inför ett högst
underhaltigt stycke med tillräckligt mycket spring
och stoj, skulle fällt ett lika gynnsamt
omdöme som om ”Othello”. Från en synpunkt lär
oss sålunda denna conte moral från Chicago
inte stort mera än det redan på förhand
välkända faktum, att en författare som
Shakespeare, trots all sin storhet och alla sina
omkommenterade problem för lärda män, är
ytterst tillgänglig även för icke litterära
människor, när de endast undvika att från början
förstöra nöjet för sig med tankar på allt det
fina och svåra, som efter vad de hört skall
finnas i hans stycken.
Det intressanta med sagan om denne
fotbollsreferent ligger emellertid framför allt
däri, att han just på grund av sin öppna
okunnighet gjorde sådan lycka och att han
ensamt med stöd av den befanns särskilt
lämpad till kritiker. Detta är tills vidare inte
någon bruklig urvalsprincip, åtminstone inte
hos oss. Tvärtom förutsattes allmänt att
kritiker böra ha en god kunskap om litteratur,
varmed främst menas den riktiga litteraturen,
och att det just är sådan kunskap som gör
dem eminent skickade att utföra sitt kritiska
värv. De synas också i allmänhet själva vara
av denna uppfattning, alldenstund man så
sällan hör dem framhäva någon hos dem
eventuellt förefintlig brist på förtrogenhet
med de framstående ting mänskligheten
åstadkommit i skrift. Man hör dem nästan aldrig
använda sådana uttryck som ”Dante, som lär
ha varit en framstående poet för sin tid”
eller ”Homeros, grekisk skald enligt
uppslagsböckerna, författare till ett bevarat
längre poem om oroligheter i Mindre Asien”
eller ”Balzac, en skribent som är mig
obekant”. Hellre markera de i görlig mån
en intim bekantskap med dessa och andra
litterära stormän, och alla äro ense om att
en sådan bekantskap i kritikernas fall
verkligen är nyttig, beroende på att man främst
genom dylik förtrogenhet med den bästa
litteraturen kan lära sig skilja på goda,
mindre goda och dåliga böcker, en för
kritikern ej oviktig förmåga. Därför hyr man
inte första bästa stadsbud eller barberargesäll
till att fälla kritiska omdömen, utan föredrar
personer som ha gjort litteraturen (däri
alltjämt inbegripet även den som ligger mer än
en vecka tillbaka i det förflutna) till föremål
för ett ingående studium.
Gott och väl; men som nästan allt i vår
ironiskt konstruerade tillvaro har också detta
sina små skuggsidor. Kritikern har i sin
praktiska gärning främst att göra med
dagslitteraturen, och denna kan inte mätas med samma
måttstock som den verkliga. Ju mera
hemmastadd han är bland den sistnämnda, desto
svårare måste det vara för honom att fullt
finna sig till rätta bland den förra, och
såtillvida är hans utgångspunkt ogynnsam i
jämförelse med den lyckligt förutsättningslöse
fotbollsreferentens. En person, för vilken
vältillagad föda sedan länge varit något
självklart, måste känna sig smärtsamt berörd vid
att finna sig ha hamnat på ett matställe där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
