- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
48

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Rütger Essén: Rikedomens kulturfront

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


rättfärdigas ur moraliska synpunkter eller i
längden av nedärvda tabuinstinkter
upprätthållas mot jämlikhetspassionens
anstormningar.

Den enskilda rikedomen kan otvivelaktigt
försvaras ur rent ekonomiska synpunkter.
Detta har också hittills varit den vanliga
stridsställningen — ehuru både försvar och
angrepp synas mig ha väl mycket stelnat i
schabloner. Det förefaller emellertid minst
lika viktigt att klargöra spörsmålet om den
enskilda rikedomen är en kulturnödvändighet
eller icke — alltså besvara frågan om den
överhuvud i våra dagar har positiv betydelse
för kulturlivet eller icke.

Även här gäller det att finna en allmän
motivering. Kan den enskilda rikedomen icke
försvaras på denna frontlinje —
kulturfrontens linje — så blir väl den enligt min
mening ovissare rent ekonomiska
försvarslinjen kanske ej längre tillräckligt hållbar.

Spörsmålet är alltså detta: är den enskilda
rikedomen i den nutida västerländska världen
en kulturnödvändighet eller icke?

Svaret på denna fråga är av vital betydelse
för oss alla — icke endast för de fåtaliga
rika. Problemet är också en livsfråga för
Västerlandet i dess helhet, icke minst därför
att vår kulturvärld i öster konfronteras med
en ny dylik i vardande, en värld, som
emfatiskt bestrider den enskilda rikedomens
kulturvärde, och som fullständigt förintat den
som samhällsföreteelse.

Vem har rätt?

Eller finns det måhända ett svar för oss,
ett annat för dem?

Låt oss först anlägga en historisk synpunkt.

Vad vore den västerländska kulturen av
i dag utan den enskilda rikedomen?

Hypotetiska frågor i det förflutna låta sig
visserligen sällan sakligt besvaras, men nog
torde man utan större tvekan kunna fastslå,
att en mycket stor del av det högre
konsthantverket och även ett mycket stort antal
individuella konstskapelser aldrig skulle sett dagens
ljus, om de europeiska folkens ledande klasser
aldrig kunnat nå en högre levnadsstandard
än en nödtorftig medelklassnivå. En europeisk
konstutveckling utan palats, lyx, prakt och
fest skulle ha tagit sig mycket annorlunda ut.
Livet skulle varit gråare, fantasien fått mindre
eggelser, stora konstnärer skulle sällan eller
aldrig fått möjlighet att gripa sig an med
monumentaluppgifter, Europa skulle sakna
renässansens, barockens och rokokons
minnesmärken, och sannolikt skulle den skapande
konsten överhuvud ha i största utsträckning
fördömts som lyx och synd. Europa av i dag
skulle vara betydligt fattigare på
skönhetsvärden utan att därför i övrigt i minsta mån
må bättre.

Ur estetisk synpunkt förefaller frågan alltså
att vara klar. Men hur ställer det sig i fråga
om kulturlivets övriga uppgifter?

Klassamhällets ideella försvar ligger i att
det är samhällets organisation för kultur
uppgifterna. Det är också ur denna synpunkt
nödvändigt. Om så ej vore fallet kunde del
ej försvaras utan vore — i enlighet med
marxistisk åskådning — att betrakta som
väsentligen en skapelse av våld, väld och
utsugning och dess övervinnande en naturlig
framtidssträvan.

Klassamhälle betyder olika levnadsstandard
och olika kulturnivå — den senare betingad
av den förra. På proletärisk nivå i egentlig
mening kan ingen kultur upprätthållas. Att
arbeta för det dagliga brödet i sitt anletes
svett från morgon till kväll har under de
flesta tider varit det långt övervägande
flertalets lott. Men kultur har aldrig uppstått,
förrän ett mindretal befriats från denna
tillvarons hårda lag. Och denna befrielse har
främst måst baseras på fast och tryggad
förmögenhetsbesittning. Tryggheten har förutsatt
orubbligt egendomsskydd och arvsrätt. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0378.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free