- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
49

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Rütger Essén: Rikedomens kulturfront

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


har i själva verket först varit den ärvda
rikedomen som möjliggjort hela klassgruppers
inriktning på kulturuppgifterna — visserligen
vid sidan av ett ofta frivolt njutningsliv,
vilket dock även det verkat fruktbringande,
åtminstone för den konstnärliga utvecklingen.

Det faktiska historiska förloppet i
Västerlandet är alltså det att den enskilda
rikedomen skapat förutsättningarna för och
uppburit den högre kulturutvecklingen.

Detta torde vara obestridligt. Den nu
aktuella frågan gäller emellertid om den
enskilda rikedomen alltjämt har kvar denna
uppgift, och om den alltjämt är oumbärlig
för denna kulturuppgifts fyllande.

Visserligen är det sant vad Carl Jonas Love
Almquist
yttrar i ”Svenska fattigdomens
betydelse”:

”En rik man har endast då en vidsträckt
förmåga, när han kan umbära, i fall han vill
och det gäller: han beror ej då av sina
skatter, han använder dem hur han behagar.
Däremot är den rike, utan denna förmåga,
en av de svagaste varelser: hans väl, hans
hela sammanhang ligger i ägodelarna, han
är utbredd långt utom sin egen person och
vågar ej det minsta av fruktan att förskingras,
styckas och förgås.”

Men vad innebär detta annat än att den
rike är belastad med ett särskilt ansvar, att
”richesse oblige”? Kan han ej bära detta
ansvar är han beklagansvärd, men uppgiften
står likafullt kvar. Och ur synpunkten av
rikedomens kulturfrämjande betydelse är det
fullständigt likgiltigt om den rikes lott ter
sig avundsvärd eller icke.

Att en rik man på grund av sin rikedom
äger en vidsträckt förmåga”, att hans
räckvidd är längre, hans möjligheter till
inflytande större än den egendomslöses, lär av
ingen förnekas. Att han på grund av sin
rikedom är utrustad med möjlighet till direkt
ledande insatser på det ekonomiska livets
område ligger i öppen dag. Denna sida av
problemet skall emellertid ej här beröras.
Att han genom sin rikedom kan vinna stort
personligt inflytande är också självfallet. Men
hur kan han under moderna förhållanden
med sin rikedom göra en direkt kulturinsats?

Främst genom mecenatskap —
mecenatskap i vidsträckt bemärkelse. Härigenom
tillföres kulturutvecklingen ett extra
krafttillskott och ernår en rörlighet, som mer än en
gång öppnat nya fruktbärande vägar både
för forskning och konst. Ty dessa
kulturverksamheters möjlighet att hålla sig uppe på en
torftig materiell grundval är högst begränsad.
Det kan visserligen under korta tidsepoker
även på kulturens fält ha funnits arméer
som ”frös och svalt och segrade tillika”.
Svensk odlings hävder innehålla många dylika
heroiska blad. Men alltför länge går det ej.
Kulturens livsluft är materiellt välstånd för
dess bärare.

Detta kan, åtminstone i teorien, även stat
och kommun och andra offentliga
organisationer av olika art säkerställa. Men de kunna
aldrig — åtminstone icke i demokratiskt
styrda länder — göra detta utan att samtidigt
i icke ringa mån binda kulturlivets former
och riktning. De kunna därför aldrig ersätta
mecenatskapets stundom nyckfulla, men alltid
livgivande och ofta nyskapande insats. Utan
detta moment kan hela kulturapparaten stelna
och förvandlas till något av det tröstlösaste
av allt tröstlöst: ett pedagogiskt skelett utan
levande anda, där vetenskapen är
omsorgsfullt officiell och konsten underhålles på
grundval av partivoteringar.

Frånsett mecenatskapet kan emellertid den
rörelsefrihet som rikedomen ger åt sina
innehavare även begagnas för personliga insatser
i kulturlivet. Den oberoende privatlärde och
den insiktsfulle enskilde konstsamlaren äro
värdefulla tillgångar i samtidens kulturliv.
Det är ur alla synpunkter lyckligt om en
eller annan vetenskaplig bana kan fullföljas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free