Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Arthur Eloesser: Tysklands nyaste litteratur. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARTHUR ELOESSER
TYSKLANDS NYASTE
LITTERATUR
II.
De unga.
Då jag mönstrar raden av våra unga
skriftställare, så finner jag trots alla
motsatser en typisk överensstämmelse: de äro
präglade av sin tid, och denna stämpel har
varit hård nog. Flera av dem ha hunnit vara
med i kriget, och det vid en ålder, som annars
är förbehållen skolan, och vid vilken man
inte brukar känna någon annan dödsångest
än den för examen. De äldre frontkämparna,
som redan ägde sin ställning i den borgerliga
tillvaron och i familjelivet en ansvarig
auktoritet, återvände från kriget, som om dessa
fyra år blott hade varit ett avbrott i deras
normala existens. För de unga var det
överhuvud deras första upplevelse, och förblev
länge det enda och avgörande. De inträdde
genom fredsslutet i förhållanden, som icke
längre hade någon likhet med fädernas, de
kunde inte mera räkna med en karriär, som
skulle utgöra den slutliga framgångens
belöning för förvärvat vetande, tålamod, flit,
duktighet, kort sagt alla borgerliga dygder.
Jag talar inte om de egentliga
krigsböckerna, som redan blivit tillräckligt kända
och som i alla europeiska länder kommit till
ungefär samma slutsats, att kriget i viss
mening förlorades av hëla Europa. På
Tyskland vilade ännu Versaillesfördraget; på den
tyska folkkroppen brände ännu såren efter
de stympade gränserna; därtill kommo
skakningarna av revolution och inflation, sedan
den obönhörligt växande arbetslösheten.
Denna verklighet gick inte att glömma bort,
den kunde inte förbises ens från den
legendariska vindskammare, i vilken den tyske poeten
enligt en gammal bestämmelse ansågs böra
bo. När jag söker föreställa mig denna krigs-
och efterkrigsgeneration bland skriftställarna
av i dag, så skulle beträffande dess allmänna
fysionomi kunna sägas, att den blivit
hårdare, skarpare, mera asketisk, att en soldatisk
eller en sportslig typ där är den dominerande.
Dessa unga människor ha gått i en skola,
som förut inte existerade; om de inte redan
ha legat i skyttegravarna, så ha de varit
vagabonder, landsknektar, konspiratörer,
politiker på egen hand, de ha levat utanför det
borgerliga samhället, vilket inte längre hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
