Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. Maj 1933
- André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gör myteri, samt med den danska
kustbevakningen.
Ni känner till detta slags böcker. Vi ha
läst en hel del sådana, alltifrån Kiplings
”Havets hjältar” till Peissons ”Parti de
Liverpool” ... Vercels bok skulle därför kunna
förefalla tråkig eller i varje fall banal. Men
det är alls ej fallet. Den är fängslande och
rolig. Varför? Jo, helt enkelt därför att den
är sann. Havet och sjömännen skildras här
av en man, som känner dem. Tonen i
sjömännens samtal är äkta. Följande reflexion
är till exempel lustig: en av mannarna, som
aldrig förut sett packis, utbrister, när han
för första gången får syn på den ändlösa
isvallen: ”Hör ni, gubbar, den som har byggt
den där trottoarn har då sannerligen inte
lurat stan!” Det ligger allt möjligt i den
frasen: förvåning, kallblodighet och den
underbara vanan hos enkla människor att
överföra sin egen hemvana
föreställningsvärld till de mest främmande miljöer. I ”Au
large de l’Eden” finner man massor av
samtal i denna ton.
*
En annan mycket ”naturlig” bok om enkelt
folk är Roger Martin du Gärds ”Vieille
France”. Ni känner författaren. Det är han,
som har skrivit ”Släkten Thibault”, en lång
roman i flera band. ”Släkten Thibault” är
en betydande roman, men tyvärr förlorade
den på att utgivningen skedde så långsamt
att vi hunno glömma huvudpersonerna.
Nu tycks författaren själv göra en paus och
ger oss ”Vieille France”, en bok, som icke
ingår i hans stora romancykel. Det är
berättelsen om en by, sedd genom en mans ögon,
vilken tack vare sitt yrke deltar intimt i alla
invånarnas levnadsöden — nämligen
brevbärarens. Vi se först hur denne brevbärare
stiger upp på morgonen, går och hämtar
posten vid järnvägsstationen, därefter följa vi
honom ur hus i hus och få reda på alla
händelser och förvecklingar. Ty somliga rådgöra
med honom, andra giva konfidentiella
uppdrag åt denne man, som varje dag
genomströvar hela trakten. Och de som gärna skulle
vilja bevara sina hemligheter, kunna icke
dölja dem för brevbäraren, ty denne bryter
utan betänkligheter brev, så snart dessa
förefalla honom intressanta i det avseendet.
Byn, som sålunda avslöjas av brevbäraren,
erbjuder intet uppbyggligt skådespel. Där
förekomma människor på lur efter arv,
olaglig inspärrning av åldringar, äkta män, som
se genom fingrarna med hustruns dygd. Det
hela verkar som en skräckkammare av
lantliga familjetragedier. Där finns inte en enda
god eller kultiverad människa, som lyser
upp bilden. Prästen och folkskolläraren, vilka
icke äro fullt så undermåliga, beskrivas
knappast. Faran i denna ytliga realism ligger
just i dess benägenhet att fästa sig vid det
hemska, därför att det är mer förbluffande,
mer intressant. För övrigt är boken mycket
väl skriven. Martin du Gard är en ytterst
talangfull författare. Men jag tycker mera
om Tolstojs eller Turgenjevs bönder. De äro
närbesläktade med Zolas.
*
Vill ni ha ett motgift till denna bok? Läs
då Giraudoux’ ”Intermezzo”. I allmänhet går
jag inte in på teaterpjäser i dessa mina
litt.eraturanmälningar. Men Giraudoux’ äro så
välskrivna att man har lika stort nöje av att
läsa dem som av att se dem. Dessutom är
denna pjäs betydelsefull såsom ett bidrag till
belysningen av den franska karaktären.
”Intermezzo” handlar om ett spöke i en
fransk by. Ni minns väl Oscar Wildes
berättelse om en olycklig vålnad på ett
engelskt slott, som försöker skrämma två
amerikanska tvillingar? Det lyckas inte. De
låta sig alls icke förskräckas, och det stackars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0388.html
