Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Harold Monro: Week-End. I svensk tolkning av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
weekend
VI.
Opp, alle man, för morgonen står ljus
och lövet böljar friskt på varje gren
och fågelungar kvittrar kring vårt hus.
O, himlar, vad vår äng står frisk och len!
Häv upp ett vrål! — Det sätter liv i scenen!
Sjung, när du tänder spiselns morgonbål,
så alla dumma spöken tar till benen!
Fyll huset med en sång om nya mål!
Vad är väl morgonen, om ej den får
vitglödgad lycka, rolös fröjd att brinna?
Allt livlöst husgeråd ifrån i går
ska göra nytta eller fort försvinna!
Så dofta, kaffe! Fyll mig med ditt flöde,
o morgongröt, och stärk mig mot mitt öde!
VII.
Det porlar luft som vatten kring en båt,
och molnen vandrar. Låt oss vandra med.
En vipa flaxar kring med pipig låt,
och kråkan lämnar ej en gök i fred.
Nu är de borta . . . Hör vad träden ropar:
Kom närmare, hit till det gröna streck,
där nyplöjd åkern sina fåror sopar
som våg på våg till vila mot en häck.
Det är en ljuvlig strand. Så ge mig handen
Tryck hjärtat emot marken. Lägg dig så
och lyss till allt som ljuder genom landen,
på det att vi gemensamt må förstå.
— Vet du det enda jag kan höra nu:
En flitig västergöks ku-ku, ku-ku!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
