Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Harold Monro: Week-End. I svensk tolkning av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
harold m o is ro
VIII.
O, evigt gröna gräs, hur ljust du är! . . .
Fort gick vår dag, för vacker att förbliva.
Det blänker något vitt i dammen där.
Släng dit en sten! Du träffar månens skiva.
Kyrkklockan ringer . . . Säg det inte nu,
att vi i morgon ska tillbaks och slita!
Vi säger vi är döda, jag och du.
Vi är för lyckliga. Vi kan ju smita.
Vi kan bli kossor, grytor . . . vad du vill,
men inte Tidens slavar mer. Vi går
i morgon ut på långfärd, om du vill,
och ingen märker något på ett år . . .
Nu glider solen bakom markens kullar.
Håll i dig! — Känner du, hur jorden rullar?
IX.
Ta det med ro och var ordentlig nu!
Visst är vår frihet frestande att njuta.
Men Tiden är vår principal, och du
får stå till svars för den. Hur skall det sluta?
En noggrann klocka räknar mänskodagen,
och punktligt tidtabellen följer den.
Hör noga efter, så att inte slagen
i örat slår: För sent, för sent igen.
På lördan är en week-end mycket bra.
På måndan är den redan något annat,
en liten episod, då man har stannat
på någon bortglömd plats, där man har bra.
På söndagskvälln vi sitter tysta redan.
Vår week-end börjar ana veckoledan . . .
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
