- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
14

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - D. H. Lawrence: Mannen som älskade öar. Novell - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

d. h. lawrence

men ej ur nattens rymd. De fanns där ännu
och slungade sina stora, våldsamma, osynliga
kroppar genom natten. Och där var präster,
med gyllne knivar och mistlar; sedan andra
präster med krucifix; sedan pirater som
mördade på havet.

Vår öbo kände obehag. Han trodde inte
på något av detta nonsens om dagen. Men
om natten infann det sig. Han hade reducerat
sig själv till en enda punkt i oändligheten,
och eftersom en punkt har varken längd eller
bredd måste han stiga från den in i något
annat. Liksom man måste stiga ut i sjön om
vattnet sköljer bort ens fotfäste, så måste
han om natten stiga ut i en annan värld av
evig tid.

När han låg i mörkret hade han en stark
förnimmelse av att slånsnåret, som föreföll
en smula farligt även om dagen, under
natten var fyllt av jämmer från osynliga män
kring altarstenen. Vad som om dagen var en
ruin under annbokarna var ett stönande från
blodbestänkta präster med krucifix i den
obeskrivliga natten. Vad som var en grotta
och en dold strand mellan skrovliga klippor
blev i det ogripbara mörkret till piraters
pur-purläppade förbannelser.

För att undslippa vidare förnimmelser av
detta slag koncentrerade sig vår öbo på den
yttre omgestaltningen av ön. Varför skulle
den inte kunna bli Lyckans ö till slut?
Varför inte den sista lilla holmen av Hesperiska
öarna, fullkomlighetens plats, helt uppfylld
av hans egen rättrådiga, blomlika ande? En
liten värld av högsta fulländning, skapad av
en man, av honom själv.

Han började, som vi börjar alla våra
försök att återvinna Paradiset, med att
offra pengar. Det gamla, halvt herrgårdslika
boningshuset restaurerade han, ledde in mera
ljus, lade ljusa, härliga mattor på golvet,
hängde lätta, blombladsmönstrade gardiner
för de trista fönsterna och försåg källaren i

klippan med vin. Han skaffade en
rödblommig hushållerska ifrån fastlandet jämte
en lågmäld, erfaren hovmästare. De båda
skulle bli öbor.

I gården installerade han en inspektor och
två drängar. Där gick Jerseykor bland
gul-törnet, med en sakta klingande bjällra. Där
var en signal till middag och skorstenarnas
fridfulla rök i skymningen, när vilan tog vid.

En smäcker segelbåt, som även var försedd
med motor, gungade i lä inne i viken
framför de tre vita stugorna. Där fanns också en
liten jolle och två roddbåtar, uppdragna på
stranden. Ett fisknät torkade på sin ställning,
en båtlast nya vita plankor låg på kors i en
stapel, en kvinna gick till källan med ett
ämbar.

I den bortersta stugan bodde skepparen på
jakten med sin hustru och son. Han var från
den andra, större ön och hemmastadd på
detta hav. Varje vacker dag var han ute och
fiskade med sin son, varje vacker dag hade
man färsk fisk på ön.

I den mellersta stugan bodde en gammal
man med sin hustru, ett mycket trofast par.
Den gamle mannen var snickare och kunnig
i varjehanda. Han arbetade oavbrutet och
ständigt hördes ljudet av hans hyvel eller
såg; upptagen av sitt arbete var han ett
annat slags öbo.

I den tredje stugan bodde en murare, en
änkling med en son och två döttrar. Med
hjälp av sin pojke grävde mannen diken och
lade gärdsgårdar, reste stödpelare och byggde
ett nytt uthus och högg sten för den lilla
kajen. En av döttrarna arbetade i det stora
huset.

Det var en stilla, arbetsam liten värld. När
herjen till ön tog någon med sig över som
gäst träffade de först den svartskäggige,
spenslige, leende skepparen, Arnold, och
sedan hans son Charles. Hemma hos värden
blev man betjänad av den diskrete hov-

14

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free