Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Rütger Essén: Sverige från insidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rütger essén
residensen, de två gamla universitetsstäderna
och de nyare städerna av större
storleksordning äro var för sig dylika samhällen av
intresse och egenart. De kunna ej
karakteriseras i klump, de ha del i alla tidens
problem, de ge utrymme för betydande personliga
insatser, och det ömsesidiga övervakandet är
ej lika detalj fulländat som i de egentliga
småstäderna. De äro en mogen samhällstyp.
Sveriges tjuguen residensstäder, utom
Stockholm, Göteborg och Malmö, samt landets
övriga nio städer över femtontusen invånare
skulle sålunda egentligen karakteriseras var
och en för sig. Detta låter sig ej göra på det
utrymme som här står till buds. Men man
måste konstatera, att en mycket betydelsefull
del av svenska folkets liv finner uttryck i
dessa lokala centra. Om den ledande
utvecklingstendensen överhuvud pekar i centripetal
eller centrifugal riktning, är visserligen icke
så gott att säga. Sveriges hushållning före
den moderna industrialismens genombrott var
till större delen en självförsörjande lokal
jordbrukshushållning. Men den industri och
den utrikeshandel som fanns var betydligt
mera centraliserad än fallet blivit senare.
Stockholm och Göteborg dominera visserligen
alltjämt i utrikeshandel och sjöfart, men
industrien har vandrat närmare
råvarukällorna eller av andra skäl sökt sig till andra
orter än de största städerna. Platser som
Kiruna (ehuru ej stad), Luleå, Härnösand,
Sundsvall, Västerås, Eskilstuna, Örebro,
Norrköping, Jönköping, Borås, Hälsingborg och
Landskrona känna sig i lika direkt kontakt
med världsekonomien som Stockholm,
Göteborg och Malmö — ofta till och med en
ännu närmare sådan. Under det bankväsendet
mer och mer centraliserats, har industrien
sålunda följt en motsatt tendens. Industriens
strävan mot oberoende av bankkontroll har
därför också ibland förbundits med en
landsortens revolt mot Stockholm. Men annars
känna sig de nyssnämnda livskraftiga
centralorterna för svenskt näringsliv ingalunda som
någon landsort. Ej sällan anse de ledande
männen i dessa samhällen — i likhet med
Ludvig Nordström — att Stockholm är
betydligt mera landsort än deras städer. Ty
Stockholm ter sig ännu ofta från lokala
industriledares horisont som en parasiterande
centralpunkt för föråldrade byråkratiska
regleringssträvanden, högfärd, snobberi, lyx samt
allsköns finansiellt och politiskt skoj — under
det deras samhällen brutit sig ut ur det
förlamande byråkratiska kontrollsystemet, ägna
sig åt reellt arbete och ha känning av de fria
världsförbindelsernas friska vindar. Det är de
som äro moderna, Stockholm med sina
förlegade överhöghetsanspråk som är omodernt.
En viss sanning ligger i detta, även om
Stockholm ej längre enbart eller ens
framför allt är kungens, riksdagens, regeringens
och de centrala ämbetsverkens residens.
Huvudstaden har ju — om än dess ekonomi
i hög grad är import- och konsumtionsbetonad
— likvisst även själv blivit en centralpunkt
för svenskt näringsliv. Men en seglivad
ran-cune mot kungliga huvudstaden lever sedan
den ämbetsbyråkratiska tiden ännu kvar i
livskraftiga och framåtgående landsortscentra.
Men naturligtvis har den gamla
ämbets-byråkratien också haft sina högborgar i
landsorten, framför allt i residensstäderna. Tiden
har emellertid gått hårt, alltför hårt, fram
över länshuvudstädernas ställning.
Statsmakten har stärkts upptill och nedtill, men det
viktigaste mellanledet — länsadministrationen
— har samtidigt mer och mer trängts tillbaka
i betydelse. Var finnas nu forna tiders
landshövdingar, kungar i sin landsända, driftiga,
myndiga män, ofta storgodsägare ur
provinsens gamla släkter, alltid säkert folk,
karlar för sina hattar, vilkas namn varje
barn i landskapet kände? På de gamla
residensslotten sitta numera ängsligt noggranna
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
