Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 / 67 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Recensioner - Curt Berg: En fransman om Wagner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mottagandet av Liszt under facklors sken och
furstlig ståt i Palazzo Vendramin i Venedig,
slutscenen några månader senare, då den
åldrige mästaren dör i Cosimas armar sedan han
uttalat sina sista ord, ömkliga, barnsliga,
gripande på något underligt sätt: "Min klocka!"
(Den hade ramlat ur västfickan ned på golvet
när man skulle hjälpa honom till sängs.)

RICHARD WAGNER 1881 Efter en målning av Renoir.

Förvisso var det ett sällsamt liv. Hur
många som sökt skildra det i dess helhet
eller delvis är fullständigt omöjligt att
ange ; den som bara vill skaffa sig en svag
aning om antalet bör slå upp den ryktbara
bibliografiska listan i Max Kochs arbete om
Wagner; han skall häpna redan över vad
han får se där. Till namnen på denna lista
har nyligen fogats ännu ett, Guy de Pourtalès,
Det bäres av en fransk skriftställare och
musikälskare som tidigare gjort sig känd
för bl. a. en bok om Ludvig II av Bayern,
Wagners gynnare. Arbetet om protegén som
bär underrubriken "en konstnärs historia"
föreligger även i svensk översättning och
tillhör just den typ av musikerbiografi som bör
kunna studeras av vem som helst; den
fordrar nämligen inga som helst fackkunskaper.
Ja, det är till och med lämpligt att inte ha
några fackkunskaper i musikteoretiskt
avseende, ty författaren själv saknar dem
tydligen alldeles; när ärelystnaden frestar
honom att uttrycka sig på det främmande
språket gör han sig oftast skyldig till misstag
eller mindre lyckliga definitioner, vilka
tyvärr också fått slinka med i översättningen
trots att denna enligt företalet blivit utsatt för
ingående granskning av en
musikskriftställa-rinna. Likaså bör man här och där kanske inte
visa alltför utpräglat sinne för språkets
nykterhet; när Napoleon benämnes "en poesins
såningsman, som fick hjärtan att spira upp
under hans klackar likt blödande och
sjungande vallmoblomster på de slätter, där han
drog fram", när det om den unge Richard
sägs, att "vällusten smög sig in i hans själ,
till sorg för de kvinnor, som längre fram
skulle älska honom", när hans hustru Minna
beskylles för att ha varit "sällsynt fattig på
andliga känselspröt" eller när händelser i
Wagners liv få avsideskommentarer av
författaren i denna stil: "ty i kärlek finnes
knappt någon lycka, som är till båtnad",
"även en dylik hatfylld kärlek har nämligen
en förhäxande makt, ty människohjärtat
avstår hellre från det lättköpta än från det
dyrköpta", "när vårt sinne är utvilat och
mottagligt för nya intryck, uppfångar
måhända vårt öra en ton, som föder en rytmisk
rörelse i vår själ", "i vanliga fall stannar en
tagg kvar i hjärtat hos den, som undan för
undan förvandlat sina hjärnspöken till goda
skyddsänglar" o. s. v. — när det som sagt
förekommer metaforer och filosofem av dylik
art kan man tala om en stil som spretar litet
för mycket med lillfingret. Man bör
emellertid vara den ambitiösa översättarinnan tack-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>