Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Recensioner - Nils Bohman: Kongenialt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONGENIALT
G. K. Chesterton: Charles Dickens. Översättning från engelskan av Karl
Ragnar Gierow. Norstedts. 6: 50.
Recenserad av NILS BOHMAN
Få författare eller konstnärer, vare sig
levande eller döda, har blivit uppvaktade
med monografier, som skrivits av förstående
själsfränder. Jag är inte övertygad om att
Stagnelius skulle tro på släktskap med Böök
eller Fröding på släktskap med Frey
Svenson, för att välja de mest bisarra
kombinationerna av biografer och deras föremål. Och
även om Lucidor i himlen förtjust räckte
Karlfeldt en rågad välkomma med tack för
senast, och även om Zorn, som hade
mytologisk resning också i det hänseendet, att han
själv utsåg sin minnestecknare (Albert
Engström), tömde mången bägare med denne
redan på jorden, så är företeelsen så sällsynt,
att man just däri får söka förklaringen till
varför så många osannolika
litteraturpsykologiska karakteristiker ser dagen. Det är
sällan en litteraturhistoriker är kongenial med
sitt ämne, vilket för övrigt inte alltid anses
nödvändigt, emedan en vetenskaplig
granskning enligt flertalet skall vara objektiv,
d. v. s. hålla sig till vad man tror vara
evighetens synvinkel. Bristen på
kongeniali-tet hänger ihop med bristen på subjektiv
förståelse, intuitiv sympati, som inte kan
definieras, men som är ett slags undermedveten
släktskapskänsla, en mystisk förnimmelse av
att "det här har jag bestämt varit med om
förut". Det är få diktarmonografier, som är
så beskaffade, att man skulle kunna tänka
sig föremålen för dem också som författare
till dem. Och få är också de diktare, som
skildrats av anförvanter till de gestalter, de
skapat. Dock — det finns inom
världslitteraturen ett par tre sådana böcker. En av de
allra bästa har i dagarna överflyttats till
svenska. Det är Chestertons bok om Dickens,
visserligen redan tjugusju år gammal, men
—• som den skicklige översättaren framhåller
i förordet — "aktualiteterna i boken är
alltjämt aktualiteter". Och det övriga är tidlöst,
varför den alltså kan läsas utan
kulturhistorisk hjälpreda.
Boken är om Dickens, men som alla
Chestertons böcker — vad de än innehåller:
litteraturhistoria, essayer, poesi, detektivromaner
etc. — handlar också denna bok lika mycket
om Chesterton själv. När han väljer ett ämne,
sker det inte bara med hänsyn till ämnets
tjuskraft i och för sig självt. Det beror också
på vilka idéer det kan uttrycka. Ja, man kan
säga, att ämnet väljs endast om det passar för
de idéer, som Chesterton vill aktualisera. Hans
detektivhistorier är otroliga händelser,
hop-snodda till en intrig, uteslutande för att
belysa en tanke. Hans poesi är rena apologien
eller paskillen. Boken om Dickens är också
en bok om idéer: om Chestertons idéer i
Dickens litterära gestaltning. Man finner där
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
