Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Recensioner - Nils Bohman: Kongenialt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
vändig, för att mail skall förstå hans verk,
är likväl kunskap om hans själ ännu
nödvändigare. Ty det märkvärdiga är, att
Dickens’ själ i likhet med så många andra
själar inte var en fotografiplåt, som återgav
precis vad den upplevde, utan ibland raka
motsatsen. När man upplever dystra ting,
behöver man därför inte nödvändigt bli
dyster; när man har det bra, behöver man
därför inte nödvändigt vara glad. Det är denna
av psykologer så ofta förbisedda sanning,
som Chesterton tar till utgångspunkt för hela
sin grundsyn på problemet Dickens. Dickens
var, hävdar han, själsligt en paradox. "Om
han kunde konsten att vitmena verkligheten",
säger Chesterton, "var det i en
skosvärte-fabrik. som han inhämtade den konsten."
Minnena från barndomen är alltid
grundläggande för en diktares världssyn, och för
Chesterton har det tett sig självklart, att
arbetet i skosvärtefabriken avsatt outplånliga
spår i Dickens’ själ. Men han söker spåren
åt motsatt håll, än vad psykologer annars
skulle göra: upplevelserna i fabriken var
nämligen fruktansvärda. Själv talade aldrig
Dickens om dem utom några gånger och då
alltid i en ton, som om han talade om
helvetet. Dickens var alltid inställd på att
förstora sina upplevelser, av vilket slag de än
må ha varit, ty det ligger i diktarens väsen att
förstora verkligheten, och det låg särskilt för
Dickens att göra det. Men skosmörjefabriken
talade han aldrig om. Erfarenheterna
därifrån gick inte att förstora. ’ Jag tror", säger
Chesterton, "att hans pina den gången var så
påtaglig och så vedervärdig, att minnet därav
fyllde honom med den slags opersonliga men
outhärdliga skam, som man erfar exempelvis
inför föreställningarna om kroppslig tortyr,
inför mänsklighetens kränkningar av det
mänskliga." Och denna skam, som han aldrig
nämnde, men som hängde likt en mardröm
över hans själ hela livet igenom, grundlade
hans livsåskådning. Den gjorde hans
optimism fast som klippan. Däri ligger den
outgrundliga inkonsekvensen, ytligt sett, i
Dickens’ livsinställning. Däri ligger den sublimt
enkla förklaringen till att han såg på
världen, som han gjorde.
"I praktiken finner man", säger
Chesterton, "att de skalder och politiska ledare, som
kommer från folket och vilkas erfarenheter
faktiskt har varit beska och bittra, är de mest
sangviniska människor i världen." De är
ohjälpliga optimister; pessimisterna däremot
hittar man bland aristokrater som Byron.
Dickens hade prövat fattigdomens helvete,
och den erfarenheten gjorde, att han blev
optimist i ohejdad grad. Just optimismen
finner Chesterton vara la faculté maitresse hos
Dickens. Det enligt min mening centrala
kapitlet i boken är också ägnat åt Dickens och
optimismen. Jag bryr mig inte om att gå in
på Chestertons förhållande till julen, sådant
det återspeglas i Dickensboken, ty det har
redan Fogelqvist utrett i en strålande essay;
jag bryr mig inte heller om hans uppfattning
av demokratismen, sådan den avslöjar sig
där — det är redan behandlat på svenska
av Wigforss och på danska av Harald
Nielsen; jag bryr mig inte heller om Chestertons
idévärld, sådan den mera allmänt kommer
till synes i Dickensboken — det är onödigt,
ty Olle Holmberg har redan skött om den
saken. Men jag finner det lämpligt att
anknyta några reflexioner till Chestertons
optimism.
Det dominerande släktdraget hos Dickens
och Chesterton är optimismen. Det är ett
alldeles särskilt slags optimism. Den
förnekar inte det onda, lika litet som den
försöker rentvå det. Den tror på det onda
likaväl som på det goda. Chesterton säger: "Det
finns människor, som är dystra, därför att
de inte tror på Gud, men det finns också
människor som är dystra, därför att de inte
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
