Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Recensioner - Georg Svensson: Sommarböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
publiken inte skall få vad den vill ha, att
han radar sensationerna så tätt intill
varandra att en helt vanlig händelse till slut
(om den funnits) skulle ha givit läsaren den
chock, som hans blaserade nerver icke längre
förmå inregistrera. Till råga på allt handlar
boken om ett av dessa storhetsvansinniga
attentat mot hela mänskligheten, som, finge
man tro de enklare äventyrsförfattarna,
dagligen och stundligen hota jordklotets existens.
Författaren har kanske en viss fallenhet för
yrket, men han måste i fortsättningen ålägga
sig betydligt större samvetsgrannhet.
En rad utländska förströelseromaner ha
som vanligt uppenbarat sig i maj. Av dessa
har jag icke läst mer än ett par;
beklagligtvis får jag kanske tillägga beträffande
Margaret Kennedys "Ingen visste det" och Philip
Gibbs "Spännande dagar", eftersom jag på
grund av tidigare erfarenheter av författarna
har anledning tro att de äro rätt läsbara
även för en mera kräsen publik. Oppenheims
senaste, Den beskedlige mr Cradd, står
troligen på en litterärt lägre nivå, men den
är ändå ganska nöjsam. Den är icke en
äventyrshistoria i författarens vanliga stil utan en,
om uttrycket kan användas, romantisk
vardagsberättelse, byggande på det oändligt
gamla, oändligt populära motivet "Vad skulle
ni göra om ni oväntat finge ärva en
million?" Den beskedlige mr Cradd gjorde en
hel del, men det är icke så mycket härom
författaren berättar som fastmera om den
märkliga personlighetsutveckling han
genomgick sedan han väl kommit i en fruktbar
jordmån. Här finnas ansatser till psykologisk
människoteckning, och dessutom är
Oppenheim fri från det jolm, som brukar utmärka
de misser, vilka tagit liknande ämnen på
entreprenad.
En, två, tre heter en bok av en engelsk
yngling, R. H. Ward, som också nyligen
översatts. Översättningen är i förbigående sagt
alldeles utmärkt, kanske det bästa i hela boken.
Romanen är mycket symtomatisk för den
engelska frigörelsen ur puritanismen. Endast
en engelsman eller amerikan kunde anse de
suporgier och erotiska futtigheter, som här
förekomma, värda en bok. Dessa ungdomar
äro på intet sätt så komplicerade som de tro,
de äro enbart vanartiga. Författaren tar
visserligen avstånd från det parisiska bohem-
livet och har förmodligen vid det här laget
blivit en bättre människa. Vissa tecken tyda
på att han med tiden också kan bli en bättre
författare.
Engelska ungdomar i lössläppt landsflykt,
närmare bestämt / en villa på Rivieran.
äro också föremål för författarinnesignaturen
G. B. Sterns överseende, behagligt ironiska
observationer. Boken är ett slags
kriminalroman, men det brottsliga inslaget är mera
en förevändning för att sätta i gång en
karusell av person- och scenväxlingar.
Författarinnan är nog både intelligent och
spirituell, men hon överanstränger sig med att
visa dessa egenskaper. "Sophisticated" kallas
på engelska denna sorts litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
