- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
80

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Recensioner - Nils Bohman: Hur skall det gå med Pinnebergs?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

recensioner

På detta sätt betraktas Pinneberg av andra
samhällslager. Han är en paria, och det är
om denne stackare, som Fallada skrivit sin
gripande roman.

Låt mig i korthet referera bokens innehåll
för att ge en uppfattning om hur enkelt det
i själva verket är.

Pinneberg är kontorist hos en
spannmåls-och gödselhandlare i Ducherow. Han är kär
i Emma Mörschel, med smeknamnet
Lämm-chen, men kärleken utvecklar sig inte efter
strängt borgerliga linjer, och det går, som
det ofta brukar i sådana fall: de tu finner
plötsligt, att de håller på att bli tre.
Pinneberg är emellertid en hederlig karl och gifter
sig med sin Lämmchen. De slår sig ned i
Ducherow, men vistelsen där blir inte
långvarig. Hela deras existens är byggd på en
vulkan. Ägaren till firman, där Pinneberg
arbetar, vill gifta bort sin fula, överåriga
dotter med honom, och när han kommer
underfund med att det tillämnade offret
redan är gift, blir det stora skrällen.
Pinneberg avskedas, men räddningen uppenbarar
sig i form av hans till sederna något lösliga
mor, som händelsevis erinrat sig sonens
existens. Hon tar de unga tu till sig i Berlin,
där hon genom en av sina "vänner" skaffar
sonen anställning i ett varuhus, ett
fullständigt inferno av översitteri och intrigerande.
Allt går emellertid Pinneberg skapligt i
händer, tills olyckan plötsligt uppenbarar
sig under skepnad av en organisatör, som
har till uppgift att nedbringa expediternas
antal så mycket, att de avskedades löner skall
kunna räcka till hans egen. Pinneberg råkar
illa ut och blir åter avskedad. Och boken
slutar med en skildring av hur den utblottade
familjen framlever sin tröstlösa tillvaro i en
kolonistuga utanför Berlin med hjälp av det
knappa understöd, som fattigvården beviljar
den: varken tillräckligt stort att leva på eller
tillräckligt litet att svälta ihjäl på.

Som man ser: handlingen är föga
komplicerad. Och idéinnehållet är inte heller
djupsinnigare än i en berättelse i Hela
Världen. Vad som händer är enkelt,
all-dagligt, fantasilöst, ja, trivialt. Och likväl
griper det en ända in i själen. Vad beror
det på?

Jag har redan antytt, att Falladas
berättarkonst tillhör det ovanliga slaget. En kärv,
saklig realism parad med en öm, knapp,
behärskad humor är det mest framträdande
draget hos den. Också personskildringen är
förträfflig. Man minns varenda människa,
vars bild författaren frammanat: familjen
Mörschel, där den verbala knivkastningen
utgör en av de mest omtyckta husliga
tidsfördriven; Pinnebergs mor — den galanta,
vidrigt egoistiska gamla kopplerskan;
spelaren Jachmann — till det yttre en arisk
skönhetstyp, generös, godhjärtad, lastbar.
Och man minns framför allt huvudpersonerna
själva: Pinneberg — inte särskilt begåvad,
men arbetsam och omutligt hederlig, skicklig
försäljare och under inflytande av sin ömhet
för hustrun så dålig ekonom, att han placerar
sin första avlöning i ett toalettbord — den
enda möbel familjen för övrigt någonsin
äger — i stället för hyra och mat. Lämmchen
är kanske den mest betydande karaktären i
boken: gladlynt, överströmmande sund,
finkänsligt kvinnlig, nyktert jordisk och alltid
på sin vakt, när mannen vill sväva bort i
sådana spekulationer, som hör mankönet till.
Det är hon, som är själen i familjen, det är
hon, som håller mannen uppe, när han
förtvivlar, det är hon, som gör, att han aldrig
begår lagöverträdelser i nödens stund. Det är
hon, som gör, att man i denna dystra
skildring likväl tror på morgondagen. Lämmchen
förvandlar det fattiga hemmet till en idyll;
hon är allt gott som finns i blus och kjol.
Vi har på svenska en bok, som innehåller
en liknande apoteos över hustrun till en

80

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free