- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång II. 1933 /
82

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1933 - Recensioner - Hjalmar Gullberg: Idyll och epigram - Sven Stolpe: Ett fönster åt söder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ebba Lindqvists styrka är den intensiva
koncentrationen, hennes bästa dikter bli till
fräna epigram. Älsklingsadjektiv: hård, vass,
kall, stel, blank. Men kölden var inte från
begynnelsen. I inledningsdikten till hennes
första diktsamling, "Jord och rymd", hette
det:

Jag flyr till frostens rike.
Bara där är livet nog kallt
att minnas den stora elden
som härjade allt.


Av vulkanutbrottens förhärjande produkt,
som ligger kvar såsom ett hårt och kantigt
skal över vad den dödat av liv och
växtlighet, har den nya samlingen fått sitt namn.
I "Lava" — fylld av mer eller mindre
fullbordade utkast till kärleksdikter —
återkommer eldsymbolen, sinnrikt varierad i
poemet "Eldskrift". En främmande hand hade
skrivit ödesdigra ord på Belsassars vägg
samma natt han dog:

En främmande hand har ristat
främmande ord i min själ.

Brända fast med en annans blod
kräver de var dag mitt eget.

Med mörker skall jag hölja dem,
med ångest och skratt,

men aldrig kan jag tyda dem,
aldrig blir jag fri,

ty eldskrift blir dödsskrift
den gång jag förstår.


Det sanna landet är inte något mjukt
landskap utan "det som solen förhärjat", där allt
som haft eget liv utplånats och bara den
kalla stenen finns kvar ("Landskap"). Stenen
är allt som återstår. Begravningsdikten
"Episod", det obarmhärtigaste och mest
pessimistiska numret i samlingen, må anföras som
prov på Ebba Lindqvists konst:

Alla de höga hattarna
som allvarligt går uppför backen,
hela den vaggande takten
ropar: detta är du.

Hela det ömkliga talet,
sången och psalmen och gråten,
alla de händer som tryckas
ropar: detta är du.

All den knastriga sanden,
alla de regnsjuka löven,
alla de avskurna blomstren
ropar: detta är du.

Så var det ändå sant.


Grymmare och vassare kan ett epigram
inte vara.

        Hjalmar Gullberg

Ett fönster åt söder



Gustav Sandgren: Ett fönster åt söder.
Roman. Bonniers. 4:75.

Med denna bok har Sandgren funnit sin
form. Hans tidigare tre böcker förrådde
alla talang, men ingen övertygade helt. "Ett
fönster mot söder" är i sin — visserligen föga
betydande — genre ett fulländat verk.

Sandgrens mästare är icke svår att känna
igen — det är Hamsun. Men trots många
överensstämmelser har Sandgrens nya bok
en personlig prägel, som man icke kan undgå
att tjusas av. Denna nyckfulla, nonchalanta
och fräcka dagbok låter oss göra bekantskap
med en ung skribent, som på de hamsunska
hjältarnas sätt är vandrare och spelman och
äventyrare, och som löser alla sina konflikter
genom sin humor. Man vill särskilt tynga
på detta sista. Modern svensk litteratur har
i sin befogade opposition mot en tidigare
epoks idylldikt blivit övervägande patetisk
och allvarlig, och vi sakna nästan alldeles
humoristiska författare inom den unga
generationen. Desto mer uppfriskande är
bekantskapen med en så strålande humor som
Sandgrens. Hans livskult har tidigare förefallit
primitiv och kulturfientlig. I denna bok ligger
tyngdpunkten emellertid icke på driftslivet —
även om det rundligt får sitt — utan på det
goda och vänliga sinnelaget. Sandgrens
primitivism är fortfarande ett faktum, men den är
i denna bok så charmerande, så strålande
frisk och omedelbar och så genomlyst av
glad självironi, att endast en akademisk
perukstock kan undgå att kapitulera. "Här är
en fattig ung man, som önskar er allt gott,
människor. Ja, som lutar sig ut över er och
vill strö blommor över er elända vandring.
Se, nu sitter jag här bredvid vägen och
sjunger: Låt oss drömma ljusa drömmar,
medvandrare, våra hjärtan skall bli stora och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:54:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1933/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free